Min utsikt över dagens lussetåg. Ja, ni har rätt: Jag satte mej helt fel. Jag hade kunnat få en bättre bild, men bara om jag först knuffat omkull ett gäng småtomtar för att komma fram. Så det fick bli såhär.
Lussekatten sväller i magen och kommer att hålla mej mätt fram till kvällen. Vi har firat lucia på Svenska Spel. Och traditionsenligt svepte ett lussetåg (Årskurs 4, Lyckåkersskolan) in i matsalen, komplett med ljusets drottning, tärnor, stjärngossar och tomtar.
Lusseuppträdanden är en konstform i sig. Det är mycket frammumlade verser med krångliga ord, ryckig koreografi, plötsliga tempoökningar i sånger, korta förvirrade pauser innan någon kommer på att det är hennes eller hans tur…och det är förstås alldeles bedårande!
För vi har ju alla varit där. Alla har vi lussat. Stått och svettats i linne eller stickig pepparkaksdräkt och sjungt lite för svagt eller lite för starkt, tappat bort orden, försökt minnas exakt när det var vår tur att ta två steg fram och recitera något obegripligt. Känt struten eller kransen glida på huvudet. En evighet sedan. Ett ögonblick sedan.
Man ser barn på Svenska Spel lite då och då, även när det inte är lucia. Det kan ha kört ihop sig med dagis eller fritids, eller så myllrar de in till den tempererade 16-metersbassängen för att gå på simskola. Barn till Svenska Spel-anställda i Visby brukar vara simkunniga redan när de går på lågstadiet. Det är helt suveränt.
Jag tycker om att se barn på kontoret. De gör arbetsdagen lite mjukare och för in en dimension av att allt inte är så allvarligt egentligen. En nödvändig dimension.
Glad lucia, allesammans! Snart vänder vi mot ljuset igen.
"Det körde ihop sig helt med dagis idag", sa Magnus Helander som jobbar med mediaproduktion på Svenska Spel. Så in for charmtrollet Vera i morgonrufs, hoppade vant upp i tv-hörnets soffa och visade en ring som hon gjort av piprensare.
