Ingen annan dag på året är man så gulsvart som idag. Idag möter nämligen Sävehof Heid på bortaplan i damernas elitserie. Det finns ingen ursäkt i hela världen att inte hålla på Sävehof då. Okej, jag kan sträcka mig till att dela ut några enstaka vita kameler till somliga i järnbrottslaget. Först och främst Sandra Kvarnström, härlig tjej från Alingsås som dessutom är tillsammans med Pontus Johansson, no hard feelings där. Janette Håkstad är från Norge och kan därför näppeligen belastas för sitt dåliga klubbval. Elin Karlsson har tagit sitt förnuft till fånga och ska lämna Heid efter säsongen, därför skonas hon. Vita kameler får även Caroline Levander (moderklubb KvIK Sport, VF:s systerförening) samt Sofia Tegstedt i egenskap av syster till Frida Tegstedt. Resten av laget får varsin fet svart kamel och hamnar på listan med samma färg. För er som har synpunkter på detta hittar ni mig högst upp i högra hörnet av Heidhallen från kl 13.30 idag (jag är han som applåderar åt Sävehof).

Med det sagt lär det bli en tuff fight. Jag har sett Heid göra några riktigt bra matcher mot Sävehof och det återstår att se om Partillelaget är skärrat eller revanchlystet efter förlusten senast. Jag avstår från spel på den matchen således.

Däremot spelar jag gärna på att Skuru hemmabesegrar H43/Lund med minst fem mål till 1,83.

Jag spelar ogärna mot Warta i vanliga fall, men inför dagens allsvenska möte borta mot Rimbo har det ryktats om sjukdomar och allmän olust att åka och spela matchen överhuvudtaget. 1,45 på hemmaseger gör därför att jag bryter min vana för den här gången.

C.S.

Då var det match ikväll igen. Historiskt sett tillhör inte Lisebergshallen våra allra mest gynnsamma bortahallar. Chris Härenstam på SVT berättade att det är två matcher han aldrig bangar att spela mot Alingsås, nämligen RIK borta och Bajen borta. I båda fallen lägger han en tusing på hemmavinst. Förhoppningsvis när säsongen 11/12 summeras har han kastat 3000 i sjön, således. Vi vann ganska övertygande i Lisebergshallen i höstas och har gott hopp om att kunna upprepa bedriften, om än väl medvetna om att det inte blir nån picknick. Med Nacor Medina borta förväntas Arnesson och Lönn skjuta cirka 15 skott var. Gud förbjude att Rickard Lönn har ”sin dag”, då kan det vara lika med 15 mål.

Sävehof har en praktskräll på g i Champions League och det kan inte vara lätt att åka till Stockholm och möta jumbon mittemellan Zagreb och Bosna. Spelar jag därför på Tumba? Nej tack, men jag låter defintivt bli att banka normalt sett solklara Sävehof. Bäst odds hittar jag i matchen mellan Skövde och Guif. Hade matchen spelats för en dryg vecka sedan hade Skövde varit den hetaste kandidaten. Men jag tror att Guifs överraskande insats mot R-N Löwen kan varit precis vad de behövde för att göra sig av med gamla demoner och hitta rätt spår igen. Möjligen tappade Skövde sin mojo i Nolhaga sist, dessutom har jag för mig att Zacke brukar göra sisådär 10-20 mål mot just IFK. 2:an på Guifseger till 1,90 spelas därför.

I Lund vankas det dubbelarrangemang signerat Lugi. Damerna inleder med match mot Sävehof. Jag spelar definitivt bortaseger. Jag säger inte att Lugi inte har en bra chans att vinna detta. De har förmodligen en rätt bra chans. Däremot säger jag att 1,50 på Sävehof är lika ovanligt som Halleys komet och därför måste spelas.

Herrarna följer upp med derby mellan Lugi och H43. Logiskt sett tar naturligtvis Lugi, i kamp om en slutspelsplats, hem detta mot ett sargat H43. Men det är trots allt ett derby och för den som tvunget vill spela tycker jag att bortalagets 4,40 med liten peng är roligare än hemmalagets 1,25 med stor peng. Glöm heller inte att H43 är seriens abslout bästa lag…

Precis efter att mitt förra blogginlägg publicerades såg jag att Andy Nilsson med största säkerhet hamnar i Hamburg och inte Melsungen som jag hade hört. Det kan inte tolkas på nåt annat sätt än att Martin Schwalb läste min blogg, kastade sig på telefonen och knep linjespelaren mitt framför näsan på Bundesligakonkurrenten.

C.S.

Var ute på en joggingrunda före frukost i morse. Det är sånt man kan unna sig (nåja) när man är arbetslös. Man kan även unna sig att spendera resten av förmiddagen på arbetsförmedlingen. Det är tur att det bara är arbetslösa som hänger där, för några tider att passa bör man inte ha om man ska få hjälp. Till min stora besvikelse fanns det heller inga jobb till mig, varken som sportjournalist eller handbollsproffs. Det går utför med det här landet.

”Fan vad dåliga Zagreb var” sa Jenny när hon kom hem från Scandinavium igår. Ja, i ärlighetens namn är de blott en skugga av det lag de var för ett par år sen med bland andra Lazarov och Dzomba. När dessutom Balic saknas på grund av skada är de såklart sårbara. Därmed inte sagt att Sävehofs insats inte var något värd, tvärtom. Zagreb må ha tappat, men är alltjämt en storklubb och håller i sina bästa stunder hög internationell klass. Fan vad mäktigt av Bedda att göra 13 mål också. Inga straffar heller! Det lyste verkligen igenom vem i laget som hade den största internationella erfarenheten och vi fick se ett smakprov på hur bra Bedda kan vara när det verkligen gäller och varför han är årets i mitt tycke bästa och intressantaste värvning. Eller för att citera Micke Apelgrens twitterinlägg igår: ”Han är snygg. Han gör snygga mål. Å jag känner han! Fattar ni va coolt! #skryt #snigelspårpåläktaren #Fredrik Larsson”

Mickes nästan inpå namne Micke APPELgren och Andreas Nilsson sägs vara på väg till Melsungen, eller ”det svarta hålet” som Patrik Fahlgren benämner det. De gör i så fall sällskap med just Falle, Per Sandström och Anton Månsson. Ska Melsunen bli nästa stora svenskkoloni i Europa således? Kul för Skövdespelarna, som båda två tillhör seriens absoluta toppskikt på respektive position, är det i alla fall. Vågar man hoppas på att Äpplet tar med sig sin målvaktstränare Fikret Handan till Tyskland? Det hade varit skönt att slippa höra hans väsanden om hur dålig jag är och hur bra ”Ebble” är nästa gång vi möter Skövde i Nolhaga nämligen. Inte för att det brukar ge nämnvärd effekt. Apropå det Fikret, hade du glömt att skicka videokassetter på Sävehof till Zagreb som du gjorde när vi skulle möta dem? Fan, de skulle ju verkligen behövt det den här gången. Bakläxa!

Robin Andersson är som bekant korsbandsskadad och står under kontrakt med Guif, men det har inte hindrat honom från att dyka upp i både AHK:s laguppställning (Aftonbladet) eller Sävehofs dito (GP). Andersson är en av seriens allra vassaste anfallsspelare och deklarerade innan säsongen att han vill lämna för proffsspel nästa år. Men frågan är om inte kollegan Tobias Aren med sina tio baljor mot Löwen i lördags precis gick före honom i kön.

Nu blir det lunch, ett avsnitt av Sopranos och en liten powernap på det innan vi styr kosan mot Alingsås för träning och matchgenomgång. Det är nämligen också sånt man kan unna sig när man är arbetslös.

C.S.

Jaha, då var Drott den senaste i raden av alla klubbar som fått det kärvt att klara elitlicensen till nästa säsong. En underskott på en halv miljon måste vändas till 100.000 på pluskontot istället. Det måste jag säga, att Drott verkligen inte var den klubb jag trodde var näst på tur att flasha stora ekonomiska bekymmer. Drott känns så..jag vet inte…ordning-och-reda liksom. Känner visserligen inga direkta farhågor för att klubben ska duka under och inte finnas med nästa år. Betydligt sämre skötta klubbar och betydligt rödare siffror har förbisetts förr i dessa sammanhang. Kanske är det bara Halmstadklubbens sätt att åskådliggöra sitt problem och få sponsorer och supportrar att haja till. Tips från coachen: meddela att ni ska dra er ur, det ger bevisligen direkt effekt. Och sen kan ni ju alltid ändra er.

RIK brottas sedan flera år tillbaka med ekonomiska bekymmer, även om det på sistone verkar ha stabiliserats något. Tumba åker numera tåg till alla sina bortamatcher eftersom de inte kunnat betala sina räkningar till bussbolaget de tidigare anlitat och därmed blivit visade kalla handen. Är det så man måste göra för att få åka tåg? Bra att veta. Aranäs blöder tusentals kronor varje vecka i hyra för en ishall som inte fylls och Hammarby, ja, de känns väl mer eller mindre som en tickande bomb som kan smälla vilken dag, minut eller sekund som helst. Sorgligt att säga, men tanken på elitserien som en proffsliga inom fem år börjar alltmer kännas som en utopi snarare än en ambition. Kan inte nog understryka hur mycket jag hoppas på ett trendbrott och att samtliga nämnda klubbar på nåt magiskt sätt får ordning på sina problem, ekonomiska och andra.

Rickard Lönn, 2/10. Linus Arnesson, 1/11. Sorry, då blir det svårt att vinna mot Sävehof, särskilt när Medina (8 mål sist han spelade mot IKS) och Hanisch (6) saknas. RIK har dessutom oss, Guif och Skövde kvar att möta innan de får använda sig av Nacors tjänster igen. Skarpt läge, eller vad säger man?

AlltOmHandboll verkar fortfarande inte fatta att vi inte är Team Eslöv, utan tippade mot oss hemma mot Skövde. 33 mål bjöd Alingsås på och AOH cementerade sin plats på svarta listan.

Nu ser jag fram emot en spelledig helg där de andra lagen får göra grovjobbet. Fan vad jag hade velat se Guif – Rhein-Neckar Löwen imorgon. Hade varit magiskt att se världens bästa kantspelare Uwe Gensheimer work his magic i Eskilstuna. Fast det klart, med tanke på att båda vänsterniorna i det tyska laget numera är halvblinda kanske han inte ens får känna på bollen.

C.S.

Jag antar att ni har sett det redan. Om inte, kan ni som inte har ont av att se snedvridna lemmar spana in det här. Richard Hanisch olyckliga fotbrott är bara en i raden av hemska skador som inträffat på sistone. För jävligt för honom själv, men också väldigt kännbart för RIK, som ju redan innan var stukade på nio meter i och med Nacor Medinas avstängning. För de vita eleganternas skull får vi hoppas att Nacke överväger att omvärdera sitt beslut att sluta med handboll i Sverige. Snacka om att han kommer behövas när mars månad inleds…om det inte är för sent då förstås.

Skador hör ju i viss utsträckning till sporten, men jag har svårt att erinra mig senast så många viktiga kuggar åkt på så svåra skador. Det började med att Skövdes i mitt tycke viktigaste spelare, Linus Lake, slet av korsbandet redan innan säsongen hade dragit igång. Under hösten följde Guifs storstjärna Robin Andersson upp med samma skada. Alldeles färska nyförvärvet och ersättaren Alexander Stenbäcken fick njuta av sin comeback från korsbandsskada i ungefär en dag innan hans hälsena rök. Stenbäcken kan förvisso inte räknas som en nyckelspelare med tanke på att han int ens hann göra ett enda framträdande för Eskilstunaklubben, men bör ändå nämnas i sammanhanget. 

Richard Hanisch räknas absolut till en av de allra viktigaste spelarna i Redbergslids trupp. Ska vi ta steget upp på internationell nivå kan vi ju räkna in Oscar Carléns korsbandsskada i höstas och tyske Micael Haas otäcka benbrott under EM också. För vår egen del har Marcus Enström endast kunnat medverka sporadiskt sen han fick problem med en höftskada i slutet av november. Att han måste operera och blir borta tre månader därefter är redan klart, frågan är bara när han får operationstid och hur mycket han kan delta fram till dess. Ska det här bli säsongen då skadorna blir direkt avgörande för var SM-guldet hamnar i maj?

C.S.

Ibland får man faktiskt skriva en sån. Till exempel när man vinner i Eskilstunas sporthall för andra gången på sex år. Men jag tänker inte ge mig på någon djupgående analys i detta nu, och ärligt talat, det var ju bara en vanlig seriematch trots allt. Jag konstaterar bara att det är jääävligt gött att åka spelarbuss med laget när man vinner på bortaplan.

Konstaterar även att det var den lägsta publiksiffran jag varit med om på Guifs hemmaplan. Om det berodde på 14-målsdebaclet mot Sävehof, att matchen tv-sändes eller att det var cirka 15 minusgrader för kallt för att lämna hemmet låter jag vara osagt.

Inatt är det main event of the year (so far i alla fall) när Superbowl 46 går av stapeln i Indianapolis. Drömfinal mellan New York Giants och New England Patriots med två riktiga legendarer på quarterback. Personligen håller jag på Tom Brady i Patriots, även fast Eli Manning är en rätt cool katt han också. Finalen avnjuts med fördel i sällskap med vänner och en väl tilltagen meny i bästa amerikanska anda för att att hålla energin uppe hela natten. Vi ses i dimman.

Förresten, jag tror jag ska införa nåt som heter svarta listan, där saker, personer, företeelser och så vidare kan hamna helt sonika efter min egen smak. Först ut att ta plats på listan är siten alltomhandboll.nu. som kallade oss för ”herrarnas motsvarighet till Team Eslöv”. Alltså, det finns förolämpningar och så finns det förolämpningar. Sån skit tar vi bara inte, ni hamnar på listan.

C.S.

Jepp, ikväll drar det igång igen. Vi åker till fantastiska Eriksdalshallen för tredje gången denna säsong. Förhoppningsvis ska vi vända hemåt med två poäng, vi har lite revansch att utkräva på Bajen kan man säga. Förutom Drott och Lugi som spelar imorgon är det full omgång ikväll. Svårtippat, som alltid, och kanske lite extra svårt med tanke på uppehållet som varit.

Uppehåll eller ej så är Ystads IF fortfarande klar serietvåa. Uppehåll och tränarbyte eller ej så är Aranäs fortfarande ett lag på tolfte plats med ganska litet stöd på hemmaplan. Det sunda förnufet säger därför att 1,65 på bortaseger är mycket spelbart.

Niclas Barud fick inte mycket uträttat i EM och kommer knappast tillbaka i toppform. Det gör å andra sidan inte Zacke heller, så det går på ett ut när Sävehof tar emot Guif idag. Jag vet inte vad det är med Partillebohallen, men de senaste gångerna Guif har varit där har de inte gått att känna igen. Jag tänker inte spela mot traditionens makt när Sävehof dessutom för första gången på länge har ett skadefritt lag. 1,55 på hemmaseger är taget.

H43 är givetvis också med i kvällens omstart. Och ”på riktigt” dessutom. För nu står det klart att de inte alls lämnar elitserien nästa år, vilket de och förbundet först deklarerade. Det hela luktar unket om ni frågar mig.

För min del får H43 jättegärna spela i elitserien. En lagom lång bortamatch, go hall. Försvinner de så tar väl IFK Ystad eller Lindesberg eller Skånela över och det är inte direkt något jag föredrar. Nej, det jag vänder mig emot är förfarandet kring hela situationen med klubbens vara eller icke vara. Återigen visar Svenska handbollförbundet att det är de, snarare än något annat, som är den största hämskon i ambitionen att bli en professionell liga.

För det första. Hur fan kunde liganämnden bevilja lundaklubben elitlicens från första början? Förutsatt att H43 inte lämnat in en missvisande glädjebudget borde man rimligen kunna upptäcka det stora svarta hål i vilket det saknas 800 000 kronor efter halva säsongen. Eller?

För det andra. En klubb begär sig ur serien med bristfällig ekonomi som motivering. Förbundet slår fast att oavsett utgången av årets serie, hamnar klubben i fråga sist i tabellen. Men de får fortfarande vara med och ”förstöra” för andra lag och stjäla poäng från bättre behövande trots att de själva är bortom all räddning. Vad fan??

För det tredje. När H43 på ett mirakulöst sätt skrapar ihop de 800 000 som fattats kan de bara ändra sig och säga ”nu vill vi nog vara kvar förresten”. Och här kommer det verkligt sjuka; förbundet går med på det…

Jag säger inte att det var ett pr-trick från H43:s sida, men håll med om att ”vi drar oss ur” låter betydligt mer dramatiskt än ”om vi inte får ihop si och såhär mycket måste vi kanske dra oss ur”. Hey, don’t hate the player, hate the game. All respekt för H43 som lyckats lösa situationen, tricks eller inga tricks, men inte fan ska det kunna gå till så. Begära sig själva ur en serie, få det beviljat, sen ändra sig och få även det beviljat. Vad fan hände med ”lagt kort ligger”? Här spelar jag ett ess i alla fall: Svenska handbollförbundet, årets pajasar 2012, efter endast en månad. Men jag kanske ändrar mig.

C.S.

P.S. Ögnade igenom All star team från EM och såg att islänningen Sigurdsson återfanns på vänster 6. Har bestämt för mig att Tomas Axnér i direktsändning satte en månadslön på att serben Nikcevic skulle ta den platsen. Är det TV4 som får de pengarna då eller är det bara Jihde? D.S.

”Om det är nåt lag som kan gå in med noll poäng i mellanrundan och ändå ta sig vidare så är det Frankrike”…trodde jag. Men Danmark? Och inte bara ta sig vidare, utan till och med gå och vinna hela skiten. Jag ska säga helt ärligt, jag trodde inte på Danmark någon gång. Inte före EM, definitivt inte efter första gruppen, inte mot Spanien i semin och heller inte i finalen mot ett hemmastarkt Serbien. Men helt plötsligt stod de bara där med guldmedaljerna kring halsen.

Inte för att vi direkt fick se dem stå där. TV4 hade ju den goda smaken att avbryta sändningen mitt under prisutdelningen och fortsätta på betaltjänsten Premium på nätet. För den har väl alla? Och de som inte har den sätter väl gärna på datorn och pyntar för 15 minuters eftersnack?

De senaste veckorna har påmint mig om att tur och otur i allra högsta grad regerar i elitidrottens värld. Vilken tur för Alexander Stenbäcken att han hittade en bra klubb som ville värva honom efter korsbandsskadan. Vilken kolossal jävla otur att han drog av hälsenan första träningen med Guif. Dubbla korsbandsskador och en avsliten hälsena under bältet vid 25 års ålder. Klart att man kan komma tillbaka från det, frågan är om man orkar.

Kärra HF kämpar på i botten av division I. Inte lär det ha blivit enklare när man under en och samma vecka fick reda på att två av sina spelare, födda ’87 respektive ’89, drabbats av cancer. Men det där, det är inte ens otur, det är bara för jävligt.

Och så har vi ju förstås Zarko Sesum. 2009 blev han nästan misshandlad till döds utanför en nattklubb i Ungern. Hans vän och lagkamrat Marian Cozma omkom. Väl tillbaka i det internationella finrummet missar han vad som förmodligen kommer bli hans enda chans att spela en EM-final på hemmaplan efter att ha blivit träffad i ögat med ett föremål inkastat av hans egna supportrar. Trots det stod han, till synes glad och tillfreds, med silvermedaljen runt halsen och applåderade hemmafansen efter finalförlusten. Kan inte direkt påstå att jag förstår honom.

Överhuvudtaget var nog Serbien de lyckligaste och nöjdaste förlorarna jag sett. Därmed inte sagt att man inte kan glädjas över bragdartade andraplatser, se bara på de svenska damerna förra EM. Men när man precis har förlorat en final med ett par mål är det brukligt att man känner sig åtminstone lite vissen. Av det syntes inget hos de serbiska spelarna. Det var nästan med trötta leenden som de istället konstaterade att det äntligen var över och att de nått precis dit de ville.

Kanske kände de att de aldrig var riktigt nära att hota Danmark. Visst, de var uppe och nosade med bara ett måls underläge och hade till och med en kvittering om jag inte minns fel. Ändå kändes det hela tiden som att Danmark hade matchen under kontroll. Denna förvånansvärt tempofattiga och känslokalla final. Är det bara jag som tyckte att både det serbiska laget och publiken var ungefär dubbelt så heta och laddade i semifinalen mot Kroatien? Möjligen var det den moraliska finalen, i varje fall ur serbisk synvinkel, och det som man kommer ihåg när man blickar tillbaka om några år? Vilka var det som vann EM 2012? Jag kommer inte ihåg, men det var då Serbien slog Kroatien i semifinalen inför 23 000 åskådare.

C.S.

Det ljusnade något för svensk handboll. Ett sensationellt EM-silver från damerna följdes upp av en fjärdeplats i hemma-VM på herrsidan. Nej, ingen pallplats, men trots allt den bästa placeringen för ett svensk herrlandslag på många, många år. För en dryg månad sedan fick damerna respass redan i åttondelsfinalen i VM och herrarna håller förmodligen i skrivande stund på att packa sina väskor och summerar ett EM med fiaskostämpel.

Det var väl ingen som begärde eller ens trodde på att fjolårets topp fyra-placering skulle tangeras, men sättet man man åkte ut på i Serbien lämnar en något fadd och besk eftersmak. Endast en seger på sex matcher kan aldrig vara godkänt. Det som allra starkast etsar sig fast i huvudet är såklart det historiska tappet från 20-9 till 29-29 mot Polen. Hade Sverige istället lyckats hålla i ledningen något sånär och avgå med en seger från den matchen hade möjligen den totala utgången varit en annan. Det går bara att föreställa sig vad en sådan match gör med psyket hos ett lag.

För att inte helt sälla mig till kören av alla högljudda motorsågar som tagits fram till höger och vänster, vill jag säga att det rör sig om väldigt små marginaler på den höga nivån. Sverige lyckades helt enkelt inte få spelet att stämma. Sveriges signum, ett stabilt försvarsspel och ett vasst kontringsspel, gick inte att känna igen. Och när det gjorde det, höll det sällan i sig under några längre sekvenser. Istället tycktes alla motståndare vinna kontringsmatchen gång efter annan. Att den spelare som kvitterar ut högst betyg i den svenska truppen är född 89 och spelade i Lugi förra säsongen, säger tyvärr mer om bristerna än om Kim Ekdahls egna förmågor.

Men så blir det ibland. För två år sen var det Spanien som spelade bort sig redan i första gruppen, efter förlust mot bland annat Sverige med en storspelande Johan Sjöstrand i mål. Nu, två år senare och med i mångt och mycket samma lag, är Spanien en av de allra hetaste guldkandidaterna. Förresten, tror ni att Sverige är missnöjda med sitt EM? Se på Frankrike då. Ska vi använda termer som fiasko, spelar Sverige inte ens i samma liga som de regerande OS-VM-, och EM-guldmedaljörerna.

Det positiva med EM i Serbien är att Balkanhandbollen har fått blomma. Fan vad läckert det är att se lag som Slovenien, Makedonien, Serbien och Kroatien lira sin smuggelhandboll. Under Alingsås år i Champions League 2010 var det särskilt en spelare som stod ut över mängden i mina ögon, Kiril Lazarov. Rätt och slätt en magisk spelare och dessutom sportslig och trevlig. Jag kan lugnt säga att min förkärlek för denne fantastiska lirare inte direkt avtagit de senaste veckorna.

C.S.

… ja det är väl antingen det eller ”buhuhu”, för fan vet om man ska skratta eller gråta. 29-29 (20-9, 9-20), jag har då aldrig varit med om nåt liknande. Och det är högsta internationella nivå vi pratar om, inte nån go division III-match mellan Backa och IK Nord direkt. Sverige hade en mycket tuff uppgift inför mellanrundan; vinna samtliga matcher samtidigt som Tyskland bara får vinna en. Av de tre matcherna mot Polen, Serbien och Danmark var just dagens match mot Polen den som jag på förhand gav laget allra bäst chans mot. Det sket sig och räkna inte med lättare uppgifter resterande två fighter. Vi får hoppas att de danska och serbiska scouterna gick i halvlek och trodde att matchen var klar, annars har jag en gissning om vilken taktik de tänker använda mot Sverige. Vill inte gå för mycket på detaljer men det har med en viss högernia och punktmarkering att göra. Nuff said.

Min älskade mamma har sett så gott som alla mina matcher sen jag började spela handboll vid nio års ålder. Vi brukar retas med henne och säga att hon trots det kan väldigt lite av sporten. Ändå vill jag nog påstå att hon kan mer än stackars Robert Perlskog som agerat TV4:s handbollskommentator i över 20 år. No offense, men när man har duktiga experter som Hellgren och Axnér kanske man gör bäst i att kommentera spelets skeende snarare än komma med taktiska tips och funderingar. Hade de inte varit totalt ogenomförbara och tagna ur luften så hade jag kanske kunnat ha överseende med pladdret.

Jag har varit emot systemet med mellanrunda ända sedan de började med det i mästerskapen för x antal år sen. Därför var det i sanning välkommet med en skandal. Slovenien visade med all önskvärd tydlighet bristerna i ett ointressant och ogenomtänkt system. När man kan tjäna på att kasta bollen över sidan och släppa in mål med flit för att inte vinna med för mycket, ja då är det ta mej fan nåt som inte stämmer. Det är inte första gången som lag hamnat i den situationen, men det uppenbara myglet som slovenerna stod för, borde räcka för att överväga att skrota mellanrundan.

Jag fattar, det handlar väl om pengar? Fler matcher för alla lag? Men gissa vad, fler matcher betyder per automatik inte att det blir bättre, snarare tvärtom. Paradoxalt nog betyder färre matcher fler intressanta matcher. Sverige-Polen är ett bra exempel, den matchen var verkligen inte betydelselös för något av lagen. Men det var en match mellan två lag som förmodligen inte kommer kunna ta sig vidare från mellanrundan och på läktarna syntes tomma gråa stolar som bitvis bröts av med klungor av makedonska fans. Nej, fan vad glad jag blev när jag under damernas mästerskap i december fick se hederliga gamla åttondels- och kvartsfinaler igen. Ta efter det!

Sverige har det som bekant jäkligt tungt nu, men se det från den ljusa sidan; vi har åtminstone två poäng mer än Frankrike. De dubbla OS-, VM- och regerande europamästarna fick NOLL (!) poäng med sig till mellanrundan. Jag ställde innan EM började den retoriska frågan om vilka som skulle kunna stå i vägen för Frankrike på vägen mot en final. Svaret visade sig vara de själva, Spanien och…Ungern. Är det nåt lag som kan ta sig vidare till semifinal från ett så dåligt utgångsläge är det visserligen Frankrike, men gör de inte det kan man konstatera att jag i egen hög person har förmågan att jinxa vilket lag som helst genom att betta på dem.

Mitt tips på Ekberg som bäste svenske målskytt håller dock alltjämt i sig. Hela sju nya mål i deppmatchen mot Polen. Tur att de inte drar av mål för dåliga försvarinsatser bara, för då hade han nätt och jämnt legat på plus såhär långt i turneringen…

C.S.