”Jag skyller aldrig på otur”

Jag lyssnade på en podcast i veckan där den före detta fotbollstränaren i Örebro, Alexander Axén, intervjuades. Hans pappa är bilskollärare, men Axén har inte körkort. Bara det gör honom intressant.

En fråga han får handlar om otur. Alex hävdar att det aldrig är otur när ett lag förlorar en fotbollsmatch. – Jag skyller aldrig på otur om vi inte vinner. Om du skjuter i stolpen så är du inte tillräckligt bra.

Programledarna försöker febrilt ändra hans uppfattning.
– Men om ett skott tar på en spelare och sedan en till innan bollen går in i mål, är det inte otur då?
– Det är bara dåligt gjort, du har inte varit tillräckligt nära för att blocka skottet eller varit tillräckligt bra för att göra så att skottet inte får avlossas.

Den verbala gottegrisen Axén tycker att det är för lätt att bara kolla på vad som hände i skottögonblicket. Hur gick det egentligen till när spelaren som sköt fick komma till skottläge? Vilka misstag gjorde hans lag för att låta det ske?
– Det är för enkelt att tro att en 90 minuter lång match avgörs på tur.

Jag måste säga att jag gillar inställningen. Även om fotbollstränaren går lite för långt när han försöker hålla fast vid sin ståndpunkt även när det gäller livet i stort.

Finns det tur i det vanliga livet?
– Du gör medvetna val hela tiden. Saker som inte är tur. Det kan vara intuition som gör att du gör på ett visst sätt. Alla dina val är utvalda efter information som ligger där bak.

Där finns en del grejer jag inte håller med tränaren om i hans fortsatta resonemang. Det finns vissa saker som jag är övertygad om. Som: när du befinner sig på en gågata i Barcelona och blir rammad av en galen människas skåpbil. När du förliser med Estonia. Blir drabbad av en naturkatastrof. När du föds in i fattigdom och svält. Det går inte att skydda sig emot. När slumpen är emot dig, så kan du inte komma undan. Så visst finns det tur och otur i vanliga livet.

Men ändå. Om man har inställningen att det inte finns tur och otur, då blir du plötsligt herre över ditt eget liv. Det är du som har makten. Det är du som avgör vilken väg ditt liv ska ta.

Vi har väl alla en pokerkompis som har sprungit dåligt i 17 år. Han som alltid har otur. Så länge du kan minnas så har du fått tvätta öronen från bad beats-historier efter varje gång ni träffats. Och det är alltid den där sista brutala handen som avhandlas. När han bustade ett inköp med AA eller åkte ur en turnering med floppad stege. Men vad hade egentligen hänt fram tills dess?

Det finns egentligen bara en enda hand i min pokerkarriär som jag ångrar. (Det finns tusentals jag spelat sämre, men vem orkar gå och älta?) Den är ifrån det största finalbord jag spelat – finalbordet i Sunday Million. Vi var fyra spelare kvar. Jag låg tvåa. Förstapriset var cirka 1,5 miljon kronor. En omvälvande prissumma som fick mig att hetsäta Ahlgrens bilar. Jag fick QQ UTG och klickade till en miljon (250k/500k) med 17 miljoner bakom. En tiltad finne, som precis torskat halva stacken, går all in för 6 miljoner på lilla blind. Big blind, chipleadern med cirka 22 miljoner, synar 6 miljoner. Jag får en direkt känsla av att chipleadern har en monsterhand. Med händer som AK och par lägre än QQ borde han gå all in och försöka isolera då jag bara kan syna med 2-3 händer. Kanske hittar han syn med 99-JJ för att lura in mig. Men på så här stora finalbord brukar folk inte vilja ta några onödiga risker. Jag tänker i 10-20 sekunder. Lägger min känsla på en Ahlgrens bil som jag stoppar i munnen och gör det som matematiken säger åt mig att göra med QQ fyrhandat. Jag går all in. Shortstacken har A6 och chipleadern KK. Och jag åker ut på tredje plats.

I efterhand skyllde jag på otur, att jag plockade upp ett monster när den enda spelaren som kunde slå ut mig hade bättre monster. Fast i ärlighetens namn var jag mest besviken på mig själv som inte följde min känsla och read. Men det är alltid bekvämt att ta fram oturs-kortet.

Pokerspelare som ständigt skyller på otur har någonting att gömma sig bakom. Som en osynlig pansarvägg för att döva sina egna tillkortakommanden. De behöver inte utvecklas och jobba på sitt spel för det enda som står i vägen för de stora vinsterna är egentligen otur.

Att skylla motgångar på andra eller annat kan kännas som en enkel väg att gå. Men det kommer inte utveckla dig. Och det kommer inte att ta dig framåt i livet.

Det låter hårt, men ibland måste du bara lyssna på en fotbollstränare från Örebro när du är väldigt nära, men inte når ända fram. ”Skjuter du i stolpen är du inte tillräckligt bra.”

Jag tror kanske att det är lite vad livet går ut på –  att bli tillräckligt bra för att nå dit vi vill.

/ dybban

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *