Kan vi slippa hårblåsen?

Han var så arg att det rann snor från näsan. Det skvätte ner på tröjan. Och han skrek. Blocket slängde han i omklädningsrumsgolvet så att det ekade i träpanelen. Vi hade skämt ut oss. Vi spelade som ”småflickor på väg till saftkalas”. Det ”fanns ingen stolthet” och ”vi agerade inte som ett lag”. Sen kom alltid en harang om våra materialförvaltare som jobbade ideellt och lade hur många timmar som helst i veckan på att pumpa bollar, klippa gräs och tvätta matchställ. Var det här tacken till dem?! Va?! Vi borde skämmas.

Jag spelade fotboll i 25 år innan jag lade skorna på hyllan. Det hann bli en del tränare under åren. Min favorit var Toivo. Finnen. Ingen har skällt ut mig som han.

Det fina med fotboll var att man var ett lag som gjorde något tillsammans. En bra spelare kunde inte vinna matcher med tio stycken stelbenta stövelbönder bredvid sig på planen. Vi vann tillsammans och vi blev utskällda tillsammans.

Jag kan sakna det där ibland när jag spelar poker. För ensam glädje är bara halv glädje och ensam sorg är dubbel sorg.

Varje beslut är upp till mig att fatta. Det finns ingen medspelare som kan rädda upp mina misstag eller tar löpningen jag inte orkar. Jag har ingen Toivo som skriker så snoret sprutar ner på tröjan när jag underpresterat. Och ärligt talat skulle jag nog behöva det ibland. Vi behöver alla en riktig hårblås, en utskällning ända från tårna, när vi står och stampar i livet. När vi inte är den bästa versionen av oss själva.

Pokerspelare är individualister. Starka på toppen. Extremt ensamma på botten. Så hur skulle det funka om man skulle ta alla beslut som ett lag?

Snart ska vi testa.

Fyra kvällar kommer jag att köra lite Twitch i ett nytt format. Där vi tar besluten tillsammans mot en gemensam motståndare.

Jag har aldrig brytt mig. Inte orkat, inte velat. Jag vänder mig bort från allt som har med teknik att göra. Jag använder mig aldrig av de dyra finesserna som finns i telefonen eller datorn. Jag behöver dem inte. De behöver inte mig.

Jag har inga roliga appar. Snapchat har jag bara hört talas om. Livet är för kort för snapchat.

Maila kan jag. I viss mån Twitter. Jag stannar där. Jag har för farao samma mail som jag fick hjälp att skapa som 13-åring, för jag vet knappt hur man skapar en ny.

Men nu ska jag sitta med tre skärmar och Twitcha. Det är därför det är skönt att jag kan ha er vid min sida som kan ta besluten när jag brottas med tekniken och att hålla tungan rätt i mun samtidigt.

På tisdag kör vi igång med en sjujädra Heads up som fortsätter redan på torsdag mot en ny världsstjärna inom sitt gebit. Och vi ska spela IHOP för första gången någonsin! Vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans, som ett lag.

Förhoppningsvis är vi inte ett gäng talanglösa stövelbönder som tar oss an motståndaren. Det skulle testa mitt tålamod om ”laget” tar ideliga felbeslut och inte gör jobbet .

I så fall ringer jag in Toivo för en riktigt snorig hårblås.

/ dybban

Edit: Mer info om Twitchandet kommer snart på Svenska Spels pokers kanaler. Håll utkik!

1 svara
  1. Lien says:

    Hej Simon! Rolig läsning. Ja Toivo kunde det ju brinna om i bland men har även om ett minne från en dörr i ett omklädningsrum på Ädelvallen i Ädelfors. En välriktad spark i halvlek gjorde ett stort hål i dörren. Kan Du komma ihåg vem spelaren var? När vi var där i somras för en träningsmatch var hålet kvar som ett minne. Ha dé bra Simon. Vi har annars bara fina minnen från Din tid i Höreda GIF / Hlsn Lien

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *