Livets mening, i jämförelse

Poker är ett ensamt arbete. Visst, man får träffa mycket folk vid live-borden och många har pokerkompisar att diskutera teori. Men det är bara du som kan göra jobbet. Som måste tvinga dig själv öppna klienten eller gå till kasinot även när det känns tungt. Och när det väl gäller, när besluten ska fattas i en hand. Då sitter du där själv. Det finns ingen livlina att utnyttja. Ingen telefon att lyfta. Det är bara du. Ensam.

”Monopol” åkte ut tidigt i Main Event i SM och var väl inte direkt upplagd för en rumba efter det. Trots att vi hade två hotellnätter bokade i Stockholm så beslöt han sig för att åka hem.

Jag försökte halvhjärtat övertala honom att stanna då jag själv hade tänkt vara kvar hela veckan för cashgame efter Main. Ville övertyga honom om värdet och att det blir skoj. Men det bet inte. Han kunde lika gärna grinda på nätet, men framför allt:
– Jag vill hem till familjen.
En timma efter busten satt han på ett tåg till Skara.

Jag förstod honom, men jag har ju också familj och här fanns det bara ett läge. Degen skulle in. Hemlängtan fick stängas av.

Fem dagar senare. En liten cash i Main Event hade det blivit, men riktigt bra resultat på cash game. Så jag var nöjd. Det var onsdagkväll och jag hade varit hemma hos syrran och ätit middag. Nu var det dags för ytterligare en cash game-session på CC.

Jag tog tunnelbanan från Mariatorget in till Centralen. Det är första gången i Stockholm jag uppfattat det smidiga i de här spårvagnarna under jord. Ångrar plötsligt alla bortkastade pengar jag lagt på att grinda bilköer i taxi…

Lyckades kliva av vid rätt hållplats och tog mig ut i det fria via tunnlarna. Kollade in hipsters, uteliggare, lattemammaor och finansgubbar. Plötsligt fick jag en känsla som jag inte haft på väldigt länge. Mitt i myllret kände jag mig ensam. Efter 12 år som pokerspelare har jag fortfarande inte tröttnat på spelet, men nu drabbades jag av någon slags panikångest av tanken på att gå till kasinot och spela poker ännu en kväll.

Ibland, mitt i bajsblöjor och vetskapen att jag borde diska oftare, så längtar jag bort till en lång Vegas-grind där jag skulle kunna sitta veckor i streck och bara spela poker. Men nu, efter fem dagar, var jag nära att inte kunna stå emot längtan efter Cirkusdirektören längre. Den där lilla lattjolajbangubben, med de blonda lockarna och de två stora framtänderna som spricker fram när han skrattar. Den lilla trippande katastrofen som kan få ett nystädat rum att se ut som en festivalcamping på Sweden Rock på fem minuter. Han som gentilt smyger iväg och sätter sig i ett hörn när han ska bajsa. Och springer emot en som ett solsken efter en regnig sommardag när man öppnar ytterdörren.

Jag tog en extra lång promenad Drottninggatan fram för att försöka samla mod till att gå till kasinot. Men det gick inte. Jag kände mig så dekadent och trasig när jag tänkte på var jag var och vart jag borde vara. Såg en biograf på Hötorget. Klev in och kollade läget. Pirates of the Caribbean 5 skulle börja om fem minuter. Sicken jädra sketfilm, tänkte jag och köpte en biljett. Ensambio för första gången i livet. Två timmar och tio minuter senare, av total misär på en bioduk, visste jag att jag aldrig skulle få den tiden tillbaka.

Ute i luften inser jag att jag precis sett Pirates of the Caribbean 5 på bio helt själv. Ångesten för att gå och spela poker var borta för det går inte att sjunka mycket lägre än så. Poker måste klassas som avancerad vetenskap, som livets mening, i jämförelse.

Några minuter senare kliver jag in i pokerrummet och får en trevlig kväll med två äldre herrar som knappt kan reglerna, men är artiga nog att ta i hand vid varje vunnen och förlorad pott. Så när jag fick mina ägg utdragna av TT all in pre så vara det bara att trycka näven ännu en gång. Kvällen slutade ändå med ett ok plus innan jag begav mig till hotellet för att somna som ett barn.

Jag har varit sugen på att åka till Las Vegas i flera månader nu. Men jag inser att jag för andra året i rad missar WSOP. Jag kommer, likt förra året, vara avundsjuk på alla svenska namn jag följer i resultatlistorna. Men om jag ska vara helt ärlig, jag vet inte om jag hade klarat av att vara borta i flera veckor. Det är nya tider nu. Livet hittar nya glädjeämnen. Mitt består av en Cirkusdirektör som växer likt vackert ogräs. Vegas hade kunnat sluta med något ännu värre än Pirates of the Caribbean 5. Kanske hade jag efter en vecka suttit på någon obskyr biograf med svettiga smörpopcorn och kollat på den senaste totalrötna versionen av Ghostbusters.

Den gamla pokerlegenden Bengt Sonnert skrev till mig att en pokerspelares karriär dör vid barnafödsel. Men hävdade att jag var undantaget. Jag hoppas han har rätt.

Poker kan vara ett ensamt arbete. Men det finns saker som är betydligt värre.

/ dybban 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *