Mandalay Bay

Till och med på toaletten är utsikten fantastisk. Glasfönster rakt ut i rymden. Stället har alltid varit en viktig ingrediens för den där kvällen när man ska ”skjuta ut sig”. Det ska alltid finnas en sådan kväll i Las Vegas.

Från restaurang the Mix kan man se ut över hela världen. Till New York, Paris, pyramider och sagoslott. I de där sofforna ute på Skyfall Lounge, där skinkorna kletar fast i byxorna av ökenhettan, har jag spenderat många timmar med otaliga 24 dollars-drinkar i näven, solnedgången för ögonen och Dan Glimnes anekdoter i öronen. Från den 64:e våningen brukade vi se hur Las Vegas sakta gick över mot natt och hur en neonskylt efter den andra tändes upp. Det finns ingen bättre utsikt över The Strip än just där, högst upp i Mandalay Bay.

I dag är hotellet inte längre känt för sin utsikt.

Jag har bara varit rädd en enda gång under mina år i The Sin City. Det var en kväll på O´Sheas, mitt första favoritkasino på strippen. Där fanns det ingen vägg ut mot strippen så man spelade i princip poker utomhus och kunde sola och grinda samtidigt. Det var ett rätt sjukt ställe, med irländsk touch, där det stod dvärgar på bardisken och hällde shots rakt ner i struparna på gapande människor. Only in Las Vegas. Men värdet på borden vara så klart fantastiskt.

En kväll satt jag och grindade på O´Sheas. Jag tog det lugnt med alkoholen, vilket inte kan sägas om övriga bordet. Någon satt och sov över sina marker, men övriga slaskade på som om det inte fanns någon morgondag. Det kändes nästa som om jag fuskade när jag var den enda vid bordet som inte beställde en drink när servitrisen kom förbi i sin kortkorta mundering. Men va farao, resan hade kostat på med ett par WSOP-events utan cash och nu behövde depåerna fyllas på. Jag hade precis dragit in en riktigt fin pott av en herre med Percy Barnevik-skägg som inte kunde släppa K9 på K-hög flopp för hela sin stack. Jag hade börjat stapla marker när det plötsligt small till ute på gatan.

Där såg vi hur ett gäng började slåss med två andra killar. Det urartade snabbt till ett riktigt rallarslagsmål som plötsligt förflyttade sig allt närmare våra pokerbord. Plötsligt föll en grabb över vår filtmatta och jag fick slänga mig över markerna för att de inte skulle flyga över golvet och ut på gatan. Så här i efterhand var det kanske ett konstigt val att skydda markerna istället för mig själv…

Jag minns hur en kille låg bara några meter ifrån mig och blev sparkad i huvudet. Det var en äcklig upplevelse att se hur en människa kan göra så mot en annan människa. Sen på en sekund avbröts allt. Och där satt vi i något som kan liknas chock i vad som kändes som de där sekunderna av tystnad på en vilda västern-saloon efter en skottlossning.

Men det är enda gång jag varit rädd i Las Vegas. The Strip är för mig en av de mest säkra gator man kan vistas på i världen, med massor av övervakning. Så nu sitter jag här i chock igen.

Den där staden är det enda turistmål jag kommit tillbaka till om och om igen. Den är det stället i världen jag spenderat mest tid i av alla städer utanför Sverige. Det är nog närmare fem månader allt som allt. Så när jag fick reda på skottlossningen sög det till i hjärtat.

Bara något hundratal meter och 32 våningar bort från vår solnedsgångsutsikt uppe i Mandalay Bay knackade en galning upp ett fönster med en hammare och malde ner flera hundra människor på en konsert nedanför. Det senaste jag läste var 59 döda och över 500 skadade i den dödligaste skjutning i USA:s historia.

En 64-årig revisor med 17 vapen på rummet, däribland maskingevär. Ingen vet vad som flög igenom den mannens huvud. Varför en människa väljer att göra så mot andra människor. Jag tror aldrig vi kommer att få veta.

Idag är föräldrar utan sina barn, barn utan sina föräldrar, makar utan sina andra hälft.

Det är så långt bort, men ändå så nära. För det kunde varit du, det kunde varit jag. Det kunde varit vilken pokerspelare som helst som befann sig i Las Vegas just då och var sugen på lite live-musik.

Mandalay Bay borde för alltid ha varit ett ställe man åkte till för att dricka för dyra drinkar och njuta av solnedgången. Men just nu är det ingen som bryr sig om att man kan se världen från the Skyfall Lounge. Just nu vet vi bara att från samma hotell kan man också se rakt ner i ett blodbad och skapa helvetet på jorden med ett maskingevär.

I dagar köade Las Vegas-borna för att ge sitt blod till de skadade på sjukhuset. Det var det enda de kunde göra. En stad som lever på yta förvandlades till något genuint och medmänskligt i de där köerna. Det är så. Det goda och det onda lever ofta sida vid sida.

Utsikten från samma hotell kan vara det vackraste och värsta du sett.

Las Vegas kommer aldrig mer bli sig likt. Och jag kommer aldrig använde uttrycket ”skjuta ut mig” när jag är där igen.

/ dybban

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *