Slutet på en sommar

Det sägs att den musik man lyssnar på som 20-åring följer med hela livet. Musiksmaken ändras inte nämnvärt efter de där åren.

Men det är det en hel del annat som gör.

Jag står framför spegeln. En blekfet tunnhårig medelålders man stirrar tillbaka på mig. Vem farao är du? Jag känner mig som slutet på en sommar.

En ny era ska snart ta fart. Vi har bestämt oss från att flytta från Linné i centrala Göteborg och ut till radhus någon bit utanför. Just nu är det visnings-grind. Att gå på visning är poker på hög nivå.

Det händer titt som tätt att folk pratar om pokerface. ”Ah, du spelar poker. Då måste du ha ett bra pokerface?” Som att de tror att man sitter framför spegeln och övar på att se svårläst ut flera timmar om dagen. Äh, pokerface är det mest överskattade uttrycket i poker. När det gäller visningar är det betydligt viktigare. Mormor har lärt mig allt.

Den senaste visningen i Lerum var helt fullsmockad. Vi klev oberörda in. Taktiken var att verka ointresserad och snacka ner bygget så övriga spekulanter skulle bli tveksamma till ett köp.

Den inglasade uteplatsen och trädgården var husets pocket rockets. Där gick det inte att göra så mycket mer än att hålla käften och gå vidare. ”You gotta know when to fold’em…”

Köket. Max en K9o. Lite trångt och risk för komplikationer. Där stod ett par. Jag smög in och kollade diskmaskinen. Öppnade den och hittade smutsig disk.
– Aj, aj, aj. Den här verkar inte diska rent. Ser lite gammal ut också.
Smög sedan iväg.

Toaletten på nedervåningen. Q7o. Går in och lägger på en min av avsmak åt duschkabinen. Frågar Norrländskan om hon gjort lumpen. Hon tittar på mig som om jag var dum i huvet, men innan hon hunnit öppna mun fortsätter jag:
– Då duschade man i såna här. Det var inget vidare…
Äh, jag har ju inte ens gjort lumpen själv. Men allt är tillåtet när det gäller visningar.

Övervåningen. 96o. Tar tillfället att fråga en medelålders dam om den stora inbyggda garderoben som gör det väldigt trångt att ta sig in till de två sovrummen:
– Tror du man kan spränga bort den här så jag slipper göra en magsäcksoperation för att ta mig in till sängen?
Jag känner mig som Tony G. Trashtalkens mästare. Alla andra är ryssar som ska upp på sina cyklar och trampa iväg.

Sen ska mäklaren ha en liten genomgång om huset för alla spekulanter. Den vita skjortan instoppad i den klanderfria kostymen. Det överdrivna leendet. Efter ett tag säger hon att det är risk för fukt i krypgrunden. Värdena är över de rekommenderade och det borde absolut ställas in en fläkt. Va farao?

Försöker hon bluffa mig? Är mäklaren köpt av någon annan spekulant? Jag börjar tänka i många steg nu. Det börjar bli lite väl avancerad poker för mig.

Dagarna efter startar budgivningen. Den drar i väg över alla rimliga nivåer. Den här bostadsbubblan är ju värre än Sultanens angrepp på kortblandarna på CC, som han tror är riggade. Det blir highstejks på riktigt.

Jag måste vara en usel visnings-spelare. Var det INGEN som lyssnade? Det känns som folk skulle kunna buda på en IKEA-garderob om det kallades för hus och stod i ett hyfsat område i en svensk storstad.

Det finns inte en chans. En gammal pokerspelare tvingas dra sig ur för att inte riskera hela rullen i ett game. Det är inget ”spela lagom” där inte. Det är vilda västern där man tvingas slänga in både fru, häst och vagn för att ha en chans.

Vi får bo kvar i vår lilla lägenhet ett tag till. Snart bor vi som på 1800-talet när en hel släkt trängdes i en etta på 22 kvadrat. Hjärterum, stjärterum.

Norrländskan är rund som Pavarotti. Det är bara några månader kvar.

Jag står framför spegeln. Jag känner mig som slutet på en sommar. Men.

Snart ska jag bli pappa igen. Och jag har aldrig sett fram emot en höst lika mycket som nu.

/ dybban

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *