Inlägg

Vår bransch måste tåla att granskas

spelbranschen

Spelbolagen måste kunna erbjuda svenska folket de spel som dagens kunder förväntar sig, men konsumentskyddet ska komma i första hand. Det som framkom i måndagens Kalla fakta slår mot hela spelbranschens anseende.


I dag presenterar vi Svenska Spels delårsrapport för januari-september. Vår position är fortsatt stark och vi visar att vi kan kombinera tillväxt med ett starkt spelansvar. Nettospelintäkterna ökade tredje kvartal, försäljning via mobilen växer ca 50% och allt fler kunder väljer att frivilligt stänga av sig från spel när de märker att spelandet blivit problematiskt.

Rapporten presenteras dock i skuggan av Kalla Faktas granskning av delar av spelbranschen. I måndagens program visas hur en fiktiv kund ringer upp ett antal spelbolags kundtjänster. Trots att ”kunden” uppvisar tydliga tecken på spelproblem, är det endast ett av fem bolag som i samtalet med kunden försöker motverka ytterligare spelande. Kundtjänsternas sätt att agera väcker många frågor och programmet har fått stor medial uppmärksamhet.

Jag tänker inte recensera konkurrenter, vi kan bara konstatera att det som framkom i Kalla fakta bidrar till att ytterligare försämra spelbranschens redan dåliga anseende hos allmänheten. Det är ett problem som berör oss alla.

Som spelbolag och bransch ska vi tåla den här typen av granskningar. Svenska Spel har varit satt under lupp ett stort antal gånger och det har lett till att vi kunnat bottna i olika problematiska frågor. Inte sällan blir journalistiska granskningar ögonöppnare som resulterar i att brister i verksamheten åtgärdas. Ingen organisation är ofelbar, inte heller Svenska Spel.

Jag vet att det har blivit något av ett standardsvar att storföretag säger att de ska ”se över sina rutiner” vid olika avslöjanden, men ofta är det just detta som krävs. Det har brustit i något led, information har inte nått fram. Ibland krävs mer djupgående åtgärder. Utan en ständig strävan efter förbättring, så kommer inte spelbranschen att kunna förbättra sitt anseende. Jag är övertygad om att detta är något som medlemmarna i såväl Spelbranschens riksorganisation SPER som Branschorganisationen för Onlinespel BOS kan skriva under på.

Kalla Faktas granskning uppehåller sig helt kring nätkasino, en spelform som även Svenska Spel ansökt om att få anordna. Svenska Spel tror inte på förbud. Spelbolagen måste kunna erbjuda svenska folket de spel som dagens kunder förväntar sig och jag är helt övertygad om att det som spelbolag går att erbjuda nätkasino, även med högt ställda mål för spelansvaret. Som ett första steg säger vi nej till VIP-program och free-spins.

I efterdebatten till Kalla Fakta har flera personer lyft fram Svenska Spels Vegas som ett annat spel med förhöjd risk för spelberoende. Det är korrekt – Vegas är ett så kallat ”rött spel”. Och just av detta skäl, så marknadsför vi inte Vegas mot kund och kräver att alla spelare sätter obligatoriska gränser i såväl belopp som tid för att kunna spela.

I vårt remissvar till spelutredningen, så är riskklassificering av spel en av de saker vi trycker hårdast på. Licens för högriskspel bör villkoras med striktare spelansvarsåtgärder och marknadsföringsrestriktioner. Konsumentskyddet måste gå i första hand.

När jag ändå är inne på ämnet spelreklam: I veckan fastslog Högsta Förvaltningsdomstolen att svenska mediabolag inte kan sända eller visa spelreklam från spelbolag utan tillstånd att verka i Sverige. Jag har tidigare påtalat behovet av att främjandeförbudet respekteras fram tills dess att vi har en licensmarknad på plats. Min uppfattning i denna fråga står fast. Det är en självklarhet att gällande svensk lag ska följas fram till dess att ny spellagstiftning är på plats. Jag kommer med intresse att följa vilka effekterna blir av utslaget i Högsta Förvaltningsdomstolen.

LENNART KÄLL
vd Svenska Spel

 

Bra om hela branschen kan enas

DQ6Q2396

Lennart Käll, vd Svenska Spel: ”I en gemensam branschorganisation kan spelbolagen snabbt komma överens om gemensamma förhållningssätt när det dyker upp nya möjligheter och utmaningar. Politiska beslutsfattare får dessutom en naturlig samtalspartner i spelrelaterade frågor.”

Spelbranschföreträdarna BOS och SPER antog igår en gemensam avsiktsförklaring med syftet att ta gemensamt ansvar för självreglering i ett kommande licenssystem. På sikt är förhoppningen att vi ska kunna bilda en gemensam branschorganisation.

Den svenska spelbranschen har i praktiken två etablerade branschorganisationer. Dels är det SPER, Spelbranschens etiska råd, som samlar de spelbolag som verkar inom dagens svenska reglering. Där hittar man oss på Svenska Spel, ATG, Postkodlotteriet,Folkspel med flera. Dels har vi BOS, Branschföreningen för Onlinespel, som samlar de största av de idag utlandsbaserade spelbolagen. Bland medlemmarna finner vi etablerade aktörer som Unibet, Betsson, Mr Green, Paf med flera.

Med kommande spelreglering, där medlemmarna i BOS får licens att verka på den svenska marknaden, så behöver spelbranschen samlas i en gemensam organisation. Det första steget togs igår, då vi gick ut med en gemensam avsiktsförklaring.

Jag delar Gustaf Hoffstedts förhoppning om att en gemensam branschorganisation blir den naturliga samtalspartnern i spelrelaterade frågor, inte minst för politiska beslutsfattare. Tillsammans representerar SPER och BOS ca 95% av den svenska spelmarknaden och därmed har vi förutsättningar för en lyckad kanalisering och marknad på lika villkor.

Det handlar framför allt om att få till en fungerande självreglering av marknaden. Spelbranschens förutsättningar ändras oerhört snabbt. Vi har idag att förhålla oss till ett digitalt landskap, som skapar nya möjligheter och företeelser nästan från kvartal till kvartal. Spelbolagen måste direkt kunna ta ställning till hur man ska agera när en ny situation uppkommer. Då går det inte alltid att invänta lagstiftning. Risken är stor att lagen redan är föråldrad när den väl antas.

Med en självreglering ökar flexibiliteten. Då kan spelbolagen snabbt komma överens om gemensamma förhållningssätt. I en gemensam branschorganisation kan vi diskutera regler kring marknadsföring och spelansvar, i syfte att stärka konsumentskyddet så att så få människor som möjligt hamnar i ett spelberoende.

Branschen behöver stabila, ansvarstagande spelbolag som jobbar tillsammans mot spelandets baksidor och samtidigt hittar en hållbar balans mellan kunderbjudande och samhällsnytta. Det gynnar kunderna, ägarna och alla de organisationer som på något vis får del av spelbolagens intäkter, men även de som känner oro för ett ökat spelmissbruk.

Jag ska inte sticka under stol med att det kommer att bli många tuffa diskussioner. Det finns frågor där åsikterna tvärt går isär mellan de i Sverige reglerade bolagen och de utlandsbaserade. Jag tror att mycket handlar om företagens historik. Vi har olika rötter, vilket påverkar våra värderingar och i sin tur skapar olika företagskulturer. Det har tidvis lett till misstro från bägge sidor kring den andra sidans avsikter.

Men det finns också mycket som förenar. Vi tror på det vi gör och tycker alla att spel i grunden är något positivt. Spel är underhållning och spänning, en krydda i vardagen. Alla seriösa spelbolag är samtidigt högst medvetna om att spel om pengar även har baksidor, vare sig det nu handlar om spelberoende eller matchfixning.

Jag tror på konstruktiva diskussioner och tror att vi kan enas, att det finns mer som förenar än särskiljer.

Under Svenska Spels seminarium om integration i Almedalen tidigare i veckan, så framträdde bl a Shemsi ”Papi” Brahimi, vinnare av Swedbanks eldsjälspris på Idrottsgalan 2016 och en enastående förebild. Fem dagar i veckan jobbar han ideellt med spontanfotboll för barn och ungdomar med invandrarbakgrund i Kalmar. Han berättade på seminariet att han ibland stöter på fotbollskillar från skilda länder som vägrar möta varandra på plan, eftersom deras länder tidigare varit i krig. Shemsi har då ett rakt och tydligt svar till dem: ”Ja, men nu är vi i Sverige.”

Nu är det upp till SPER och BOS att komma överens om vilka spelregler som ska gälla när vi framöver ska samsas på samma plan. Nu är vi i Sverige. Låt oss påbörja konstruktiva diskussioner för kundernas och spelbranschens bästa.

LENNART KÄLL
vd, Svenska Spel

 

Dags ta matchfixning i lägre divisioner på allvar

fällning

Problemet med matchfixning i lägre divisioner måste tas på allvar. Det är svårt att förstå varför medlemmarna i Branschföreningen för Onlinespel fortsätter att erbjuda spel på objekt där kontrollen är obefintlig.

Gustaf Hoffstedt, generalsekreterare i Branschföreningen för Onlinespel, är upprörd i en debattartikel på SVT Opinion. Detta för att Svenska Spel påpekar något ganska självklart: Att det är en dålig idé att erbjuda spel på matcher i lägre divisioner eller på enskilda matchhändelser (som t ex vem som tar första hörnan) eftersom kontrollen är obefintlig och därmed inbjuder till fusk och läggmatcher.

Hoffstedt hävdar att fixade matcher främst förekommer i de högre divisionerna och åberopar en rapport från Asser Institute. Ett av många problem med den rapporten är att den överhuvudtaget inte granskar spel i lägre divisioner och därmed är helt meningslös i sammanhanget.

Den svenska rapport från Brottsförebyggande Rådet som faktiskt tittar på spel i lägre divisioner och där man har intervjuat spelarna själva – ja, den väljer Gustaf Hoffstedt att avfärda med att det skulle finnas en ”kartell” mellan statliga myndigheter, idrottsförbund och Svenska Spel.

Idén om ”kartellen” verkar ha sin grund i att Svenska Spel slutit ett sponsoravtal med svensk fotboll, dvs detsamma som BOS-medlemmen NordicBet nyligen har gjort med Svenska Hockeyligan, SHL. Slutsatsen blir tydligen att när en medlem av BOS går in i ett sponsorskap så är det affärer, men när Svenska Spel gör samma sak är det kartellbildning. Snarare handlar det om att BRÅ:s slutsatser inte faller BOS i smaken.

Gustaf Hoffstedt gör en poäng av att ingen medlem från BOS bjöds in till att sätta själva projektplanen för rapporten, vilket är korrekt. Men när studien väl drog igång fick sju oreglerade spelbolag möjlighet att bidra med sitt material och sina insikter kring manipulerade matcher. Inget av bolagen återkom.

Vad säger då Brottsförebyggande rådet som är så känsligt för BOS? De identifierar bl a en särskild underkategori av matchfixare – solofixaren:

Förutsättningen för denna typ/- – -/är att det finns vadslagning om matchhändelser som någorlunda enkelt kan påverkas av en enskild idrottare, ledare eller funktionär. I första hand handlar det om enskilda matchhändelser såsom hörnor eller kort i en fotbollsmatch./- – -/Allt som krävs i dessa fall är att solofixaren kan satsa pengar på den påverkbara aspekten av matchen. Den typ av fusk som solofixaren kan ägna sig åt är svårt att belägga, bland annat eftersom det typiskt sett inte ger stora avtryck varken på spelmarknaden eller på själva matchen.

Sedan kan man i rapporten läsa om de lägre divisionerna att ”Snacket om vadslagning i omklädningsrum och på spelarbussar har /—/ ’exploderat’, det är de intervjuade personerna i stort sett ense om.” Lägger man ihop det med hur spelarna pratar om sina låga löner och hur svårt det är att få ihop ekonomin, så ser man varningslamporna lysa. Flera spelare vittnar dessutom om medspelare som betett sig underligt i matchsituationer.

Kort sagt: problemet med matchfixning i lägre divisioner måste tas på allvar, inte viftas bort mot bättre vetande.

När det gäller matchfixning i högre divisioner, så delar vi problematiken med medlemmarna i BOS. Vi använder samma monitoreringsverktyg för misstänkta oddsrörelser, Betradar. De reglerade bolagen kompletterar sedan med GLMS, de oreglerade bolagen använder sig av ESSA. Skillnaden är försumbar. Likheterna större. Utmaningarna desamma.

Det är därför trist när Hoffstedt påstår i sitt debattinlägg att Svenska Spel skulle ha ”underlättat” matchfixning fram till 2014, då obligatorisk registrering av spel infördes. Svenska Spel har alltid utövat transaktionskontroll och följt misstänkta spelrörelser. 2011 kompletterades detta med obligatorisk identitetskontroll för alla vinster över 1 000 kr. Den obligatoriska registreringen av spel 2014 innebar att kontrollen ytterligare stärktes.

Och det är så kampen mot matchfixningen fungerar. Det är en läroprocess, där alla spelbolag ständigt behöver bli bättre på att förutse matchfixarnas metoder. Som Hoffstedt själv skriver: ”Ingen vadslagningsform kan svära sig helt fri från försök till fusk”. Så är det tyvärr, och så kommer det tyvärr att vara även i framtiden. På en kommande licensmarknad så är jag övertygad om att samarbete över bolagsgränserna blir allt viktigare för att komma åt de som förstör för sporten, spelbolagen och spelbolagens kunder.

Svenska Spel är på plats i Almedalen och den 4 juli arrangerar vi ett seminarium om matchfixning. Då kommer vi bland annat att diskutera vilket ansvar spelbolagen har och vilka åtgärder som behöver vidtas för att motverka matchfixning. Gustaf Hoffstedt och andra intresserade är varmt välkomna till seminariet för en konstruktiv diskussion om hur vi bäst motverkar hotet från de som försöker manipulera matcher.

LENNART KÄLL
vd, Svenska Spel

 

Sluta underlätta för småfifflarna

läktare

Fusk i matcher på lägre nivåer är svårt att komma åt på grund av bristande kontrollmöjligheter. Därför behöver man få bort själva incitamentet för att fuska. Spelbolag bör inte erbjuda spel på dessa nivåer eller på enskilda matchhändelser som är särskilt lätta att manipulera, t ex vem som tar första hörnan.

Branschföreningen för Onlinespel, BOS, representerar 18 av de spelbolag som idag saknar licens att verka i Sverige, något som säkerligen ändras i kommande spelreglering. Därför anar jag att BOS redan nu har skäl att fundera över företagskulturen hos medlemsbolagen och den tuffa avvägningen mellan vinstmaximering och ansvarstagande.

I förra veckan skickade BOS in en skrivning om matchfixning till spelutredaren Håkan Hallstedt. Jag vill direkt uttrycka min glädje över att vi delar vissa självklara utgångspunkter. BOS generalsekreterare Gustaf Hoffstedt skriver bland annat att man stödjer en kriminalisering av matchfixning och föreslår att en framtida tillsynsmyndighet för spelbranschen bör inrätta en särskild enhet för att ”ta emot, bearbeta och undersöka all information och vid behov kontakta rättsvårdande myndigheter”. Det är ett gott initiativ!

Emellertid ägnas halva skrivelsen åt att förklara varför det är en dålig idé att införa förbud mot vadslagning i lägre divisioner eller enskilda matchhändelser som t ex vem som tar första hörnan, antal inkast etc. Hoffstedt skriver att ”fixade matcher härrör huvudsakligen från spel på matcher med hög profil”.

Det är självklart så att det är lättare att upptäcka manipulation i matcher på högre nivåer – vilket är exakt varför man bör undvika att erbjuda spel på matcher där kontrollen är milt uttryckt bristfällig.

Om BOS väljer att bortse från logiken, så kanske de ändå har intresse av vad idrottsutövarna själva har att säga om saken? I så fall rekommenderar jag Brottsförebyggande Rådets rapport om Matchfixning från i fjol.

Redan i rapportens inledning definierar BRÅ en specifik underkategori av matchfixare – solofixaren:

Förutsättningen för denna typ/- – -/är att det finns vadslagning om matchhändelser som någorlunda enkelt kan påverkas av en enskild idrottare, ledare eller funktionär. I första hand handlar det om enskilda matchhändelser såsom hörnor eller kort i en fotbollsmatch./- – -/Allt som krävs i dessa fall är att solofixaren kan satsa pengar på den påverkbara aspekten av matchen. Den typ av fusk som solofixaren kan ägna sig åt är svårt att belägga, bland annat eftersom det typiskt sett inte ger stora avtryck varken på spelmarknaden eller på själva matchen.

En av de intervjuade fotbollsspelarna i BRÅ-studien berättar anonymt om en tidigare lagkamrat som var ”speltorsk” och spelade på hörnor i egen match. ”Det enda han gjorde var att springa upp och försöka fixa hörnor, sen skröt han om det i omklädningsrummet efter matchen.” 

En annan intervjuad spelare berättar om en före detta lagkamrat som ”alltid drog på sig en massa onödiga kort”. Inget av dessa fall rapporterades vidare. Det tyder enligt BRÅ på att det kan finnas ”ett mörkertal gällande det småskaliga fixandet.”

BOS bagatelliserar detta. De menar att ”det råder mycket låga tak för vilka belopp som accepteras” vid spel på lägre divisioner. Men att gränserna är relativt låga enligt BOS sätt att se det, hjälper knappast. BRÅ konstaterar krasst att i de lägre divisionerna är varje slant viktig. ”Många av idrottsutövarna, i alla fall de som spelar i division 2 och neråt, berättar om låga löner och extraarbete för att få ekonomin att gå ihop./- – -/Snacket om vadslagning i omklädningsrum och på spelarbussar har också ’exploderat’, det är de intervjuade personerna i stort sett ense om.

Det här är den verklighet som BOS av någon anledning inte vill diskutera. Man tycks ha en sådan beröringsskräck för frågan att man inte ens vill ge Brottsförebyggande Rådet möjlighet att titta närmare: I förordet nämner BRÅ att man har kontaktat ”sju av de större internationella spelbolagen som upptar svensk idrott i sin vadslagning med en förfrågan om att få ta del av deras material om manipulerade matcher. Inget av bolagen har emellertid bidragit med material.

Jag utgår från att flera av de tillfrågade spelbolagen hör till medlemmarna i BOS. Varför tackade man nej till en genomlysning? Vad var man rädda för att Brottsförebyggande Rådet skulle se?

Spel i lägre divisioner och på enskilda matchhändelser är mycket svåra att kontrollera. Därför lockar de till småskalig matchfixning. Och därför är det så svårt att förstå skygglappsbeteendet hos BOS.

I ett tidigare debattinlägg har Gustav Hoffstedt beskyllt mig och Svenska Spel för hyckleri och menat att vi skulle ha kommersiella skäl att önska ett större ansvarstagande från BOS: ”Det som inte Svenska Spel är bra på ska heller ingen annan få ägna sig åt”.

Det är en konspirationsteori som blundar för det faktum att svensk idrott – Riksidrottsförbundet, Svenska Fotbollförbundet och Svensk Basket – nyligen gått ut och vädjat om samma restriktioner för att skydda sporten.

Om Svenska Spel hade satt intäkterna i första hand, så skulle vi knappast heller ha infört den obligatoriska registrering av spel som genomfördes för två år sedan – inte minst för att bättre komma åt problemen med matchfixning. Det ledde till ett intäktstapp på ca 800 miljoner kr, något vi var mycket väl medvetna om skulle inträffa och helt enligt plan.

Är det pengarna det handlar om för BOS? Kan det verkligen vara så livsviktigt för Maltabolagen att få in de här slantarna från spel på lägre divisioner, trots att svensk idrott flaggat för hur det skadar sportens trovärdighet?

Eller handlar det bara om att det är svårt att bryta en företagskultur där vinstmaximering väger tyngre än ansvar? Inför en framtida licensmarknad hoppas jag att BOS kan lägga prestigen åt sidan, tänka i nya banor och börja diskutera de här frågorna mer förutsättningslöst.

Om man är rädd att förlora intäkter på kort sikt, så vill jag gärna citera Gustaf Hoffstedts egna ord i skrivelsen: ”Blotta misstanken om fusk dödar inte enbart intresset för sporten, utan även intresset för att spela på den.”

På längre sikt är jag helt övertygad om att alla vinner på ett genuint ansvarstagande – både idrotten, kunderna och spelbolagen.

LENNART KÄLL
vd, Svenska Spel

BOS försök att blanda bort korten

spelreklam

Gustaf Hoffstedt från BOS vill jämföra nätkasinoreklam med Kenodragningar. Statistik från Stödlinjen visar samtidigt att 47% av alla samtal anger just nätkasino som sitt primära problemspel. För spel som Keno, Lotto och Triss är siffran 3%.

 

Aftonbladet har i en serie artiklar granskat de senaste årens framväxt av utlandsbaserade nätkasinon som riktar sig mot svenska konsumenter. I går gjorde SVT Opinion Live en uppföljning av Aftonbladets granskning. Inslaget kan man se här. I studion medverkade bland andra Gustaf Hoffstedt, generalsekreterare i BOS, Branschföreningen för onlinespel.

En av frågorna som diskuterades var den stora mängden spelreklam, inte minst för just nätkasinon och vad som ska göras åt detta. Spelbranschen köpte ifjol reklam på den svenska marknaden för 3,2 miljarder kr. Svenska Spel står för ca en tiondel. De oreglerade aktörerna – bland dem BOS medlemmar – står för nästan två tredjedelar.

I programmet jämförde Gustaf Hoffstedt reklam för nätkasinon och livebetting med Kenodragningar och Triss-skrap i tv som han menar skulle vara lika säljdrivande som spelannonserna från BOS medlemsföretag. Det är ett intressant försök att blanda bort korten, men Gustaf känner lika väl som jag till den enorma skillnaden i spelens farlighetsgrad.

Stödlinjen är en rådgivningslinje för spelberoende som drivs på uppdrag av Folkhälsomyndigheten. Ifjol fick Stödlinjen 8 339 samtal från personer som upplever problem med sina egna eller någon anhörigs spelvanor.

47% av alla samtal angav nätkasino som sitt primära problemspel.
3% angav lotter och nummerspel, alltså Triss, Lotto, Keno med flera.

Även om Gustaf Hoffstedt menar att man inte kan belägga en automatisk koppling mellan spelreklam och spelmissbruk, så väcker det frågor om vilka produkter vår bransch väljer att marknadsföra. Jag menar att försiktighet är en dygd i de här sammanhangen. På måndag ska jag tala om hållbart företagande på en konferens anordnad av Dagens Industri. För mig handlar hållbarhet ofta om det vi aktivt väljer att inte göra, om det vi avstår ifrån. Svenska Spel är en stor reklamköpare, men restriktiva när det gäller marknadsföring av så kallade röda spel, dvs spel där det bl a är kort tid mellan insats och utfall.

De oreglerade spelbolagen väljer istället att exponera sina mest riskfyllda spel och dessutom locka med bonusar och free-spins.

Det glädjer mig att BOS nått fram till en punkt där man nu visar en vilja att diskutera spelreklamens omfattning och utformning. Men för en seriös gemensam diskussion kring en hållbar spelmarknad, så krävs att man vågar titta på de faktiska problemen och inte låtsas som att vodka är fullt jämförbart med lättöl.

LENNART KÄLL
Vd, Svenska Spel