Inlägg

Sommarlaxen!

De kom från de stora vidderna och de djupa skogarna. Från städer, byar och lantställen. De kom banne mig från Karlstad. Alla med ett mål – Sommarlaxen!

När WSOP Main Event känns som en svart prick i horisonten, så får man ta andra chanser. Sommarlaxen är sommarens höjdpunkt hemma i Göteborg. Den är lite som en stor, fri, festival. Om man tar bort fri, för den kostar ju och det finns regler att rätta sig efter, det gör det.

En lax i inköp. Men oanade möjligheter att köpa in igen om man bustar. Och så tre startdagar där det är fritt fram att komma tillbaka och testa lyckan igen om oturen våldgästat dagen innan. Sett till antal spelare är detta den största turneringen i Sverige, om jag inte är ute och cyklar på en trehjuling? 700 inköp blev det den här gången.

Söndagen spelade jag Söndagssteken, vann ihop en bilsemester till Sveg, och grejer så jag avstod den första startdagen. Måndagen hoppade jag in, men resultatet var inget att skriva brev hem till mamma om. Jag tog en sista chans i tisdags. För någon gång ska jag väl komma upp på den där väggen och bli odödlig?

Jag startade dagen med att komma två timmar sent då Cirkusdirektören vägrade lämna Slottsskogens lekpark. Men svettig och rosenfärgad rev jag sedan igång maskineriet och började med att få in det på flopp med stegdrag mot tvåpar mot en tysk. Givetvis satt stegen, som en fluga mot framrutan på Autobahn, redan på turn och jag var snabbt uppe på 25k, start 10k. Man måste få segla vindarna när det är re-entry första timmarna.

Sista handen innan re-entry perioden är över hamnar jag all in med AQ mot JJ. Jag trodde killen kunde ha vad som helst, så det kändes så där när fiskekrokarna kom fram. Ett ess på flopp gjorde dock susen, där kändes som det här kunde bli min dag. Men man ska givetvis inte hålla på och känna saker…en knekt på river förändrade sakernas ting och istället för en fin stack inför fortsättningen hade jag nu inte mycket mer än när jag startade dagen. Illa.

Jag hörde rykten om att Bosse Bluff var chipleader från de två första dagarna med 300k. Mannen som kan förvandla mögel till svampstuvning, järnflis till guldtackor, som på brädan A92 bluffar sig själv all in med 78o. Det sista har faktiskt hänt mot just mig i ett cashgame för inte så länge sedan, jag hade AT. Men Bosse var givetvis inte orolig ens när jag visade handen. Turn 5. River 6. Fixade biffen. Den legendariska ”Jag-lägger-AA-pre-om-det-behövs-Svarta Piraten” var också vidare med en riktigt fin stack. Nu hade jag en del att kämpa med om jag skulle kunna sälla mig till detta fina sällskap. Dagen hade drygt 240 inköp och skulle brytas med 19 spelar kvar…

Men i mina bästa stunder är jag en krigare. Så jag började kämpa med min lilla stack. Höll 10-15 big blinds vid liv några timmar. När blindsen började gå upp så jobbade jag upp till 20bb utan floppar. Sen fick jag en hand! AKo 3-betlastades och jag fick snapsyn bakom. Var redo att försöka vinna en flipp, men fick istället möta AQ i spader. Det kändes bra fram tills floppen kom. 9TJ med två spader. Jag behövde ducka hela kortleken, inklusive jokrar. Började messa hem till Norrländskan att jag är hemma till middagen, men turn parade brädan och river kom en helt osannolikt blank ruter 5. Plötsligt hade jag lite stack.

Nästa stora pott jag spelar startar med att jag viker upp mitt första höga par för kvällen, två kungar. Och den äldre förvirrade finnen, med Woody Allen-brillor, höjer upp. Får syn av en brunbränd, fotomodellsaktig ung man med hockeymuskelarmar som dessutom pratar värmländska. Blindsen är 1/2k, uppslaget till lite näpna 5600. Jag slår om till 18k, en tredjedel av min stack. Fold tillbaka till finnen med den vilda blicken som instalastar. Långt stek av värmlänning, men fold till sist. Jag är uppe mot TT och får stå! Upp på 120k och mer än dubbla average. Jag kände hur fläktarna smekte mig som Carola för en kort sekund.

Smågrindar upp till 140k. Kvällen börjar gå över till natt. Vi är drygt 30 spelare kvar som ska bli 19 innan våra trötta själar äntligen ska få vila.  Blinds 1,5/3k. Rustik herre limpar in UTG. Så gör också Peter, vinnaren av Spring Poker Week, på lilla blind. Jag kikar ner på 7T i spader på big blind, tänker att gratis är gott, och checkar. Flopp 67Q med ett spader och två hjärter. Peter donkar ut 5k från lilla. Det kan han göra med lite vad som helst för det här är en kille som inte ber om ursäkt för sin existens. Jag synar och UTG foldar. Turn ruter nio. Träff och öppet stegdrag. Peter fortsätter betta, nu 13k. Han har cirka 40 bakom. Vi har spelat mot varandra många herrans gånger och jag känner svagheten pulsera i hans dolda halspulsåder. Vill stoppa in, men väljer till sist att bara syna.  Det känns som ett ljummet och fegt beslut. River landar blank. Peter går all in snabbt. Jag steker i flera minuter för jag är mer sugen på en hjältesyn än en kall öl en het sommardag på verandan. Men jag har inte hjärtat på rätta stället, jag viker. Peter pustar ut, säger att han semibluffade. Jag vet inte vad det betyder, för jag känner mig lite efterbliven.

Äsch, upp på hästen igen!

Är inne och rotar lite här och där med blandade resultatet. Grafen är svagt lutande uppåt. Jag dricker nyttiga juicedrinkar som kasinot bjuder på och blandar upp det med gratis kaffe och snus. Snuset inte gratis, vilket är synd. Då hade jag äntligen kunnat gå plus på rejken.

Hittar så ännu en kvalitetshand, JJ, på cut off. Blinds 2/4k och jag slår upp till 8500. Fold till lilla blind, Frans, en riktig legend på CC i Göteborg. Jag måste ha spelat flera tusen timmar cashgame mot denna Balkan-broder då han är lite av en inventarie på stället. Sin vana trogen slår han om stort när han väl slår om, 27500. Denna medelålders man gör ingenting halvdant. För en nytillkommen gäst kan han tydas som lite hård med sin något buttra uppsyn, men jag älskar honom. Särskilt när han dricker varm konjak och pratar om livet i Belgrad dit vi ska åka en vacker dag. Vid pokerborden är Frans nyckfull. Kan spela solid poker i timmar för att sedan hitta på något utanför boxen. Men idag har han varit otroligt solid och jag har inte sett honom ta ut svängarna efter att han dragit in en stor stack tidigt i turneringen.

Jag får en dålig feeling. Om han skulle bluffa någon skulle det inte vara mig. Jag måste sätta honom på TT+ och AK. Jag är nära att openmucka för att visa min respekt, men ni vet hur det är. Det sitter en liten jävel på höger axel som viskar saker. Saker man borde göra. Saker som att JJ inte är en hand som går att lägga i det här läget. Så vi får givetvis in det istället. Frans visar QQ som får stå. Och så är jag nere på 35k. Mindre än 10bb. Att jag aldrig kan vara en duktig pojk?

Jag börjar stoppa in light ett par gånger och dubblar stacken rätt snabbt. Är plötsligt med igen. Det är nu bara åtta spelare som ska ut innan dagen bryts. Jag ser ljuset och en skön dunkudde i tunneln.

Glor ner stumt på AQo. Vädrar AC-luft och action. Det blir åka av mot den rustika, lösa herren till vänster om mig. Vi får in hela kalaset med tårta och allt. Han visar 99. Potten är nu på drygt 150k och är en coinflipp mot Bosse-Bluff ifrån chiplead kommande dag.

Dam i dörren. Daaam i döörren! Jag myser. Det kommer en dam på turn också. Jag älskar mitt liv lite, innan den rustika herren börjar gasta efter ett ruter.
– Ett ruuter då! Ettt ruuter! Kom igen då!
Som om han försökte ropa in en häst på Åby. Men jag satt säker som Stig H i sulkyn med min vackra triss.

River ruter tre. ”JAA!” Den rustika herren knyter näven. Hans ruternia bildar en färg med fyra ruter på bordet. Stig H får trava ut bakvägen…

Det är lustigt hur man kan förlora 10k i ett cashgame utan att höja ett ögonbryn, men åka ur en tusenkronors-turnering och brinna som Kartago inombords. Det är något med timmarna man lagt ner, förhoppningar om ett sexsiffrigt förstapris och att det finns en jädra vägg att ta sig upp på!

Jag börjar vandra ut från kasinot. Blir stannad några gånger för att få lyssna på bad beats. Jag lyssnar väldigt intresserat och noterar samtliga i min lilla svarta bok. Sen köper jag två kycklingwraps och sväljer båda på väg hem över Stenpiren.

Dagen efter fick jag veta att varken Bosse-Bluff eller Piraten vann turneringen. Howcome? Pokerns vägar äro outgrundliga. Min egen väg leder sällan upp på vinnarväggar, men nästan alltid förbi en sorglig stenpir förbi en gammal hamn.

Men ni vet vad de säger? Mister du en turnering står dig tusen åter. Det finns många fler kycklingwraps att äta på väg hem innan den feta damen lämnar in för gott.

/ dybban

Det är skönt när knoppar brister

Det plingade till i telefonen. ”Ska jag ha på mig något speciellt imorgon?” Jag svarade: ”Nä, bara du är hel och ren så går det bra.”

Johan Dahl. Det låter som ett namn någon av våra svenska deckarförfattare hade kunnat göra till huvudperson i en bok. Men icke. Johan Dahl är min fotograf som nu varit med mig i flera år. Han är intresserad av mycket. Formel 1, bandy och cowboys, bland annat.

Formel 1 har varit hans stora passion. Och när något är en passion för Johan Dahl. Då handlar det inte om att stå på bryggan och peta med stortån för att känna av temperaturen. Det är 20 meter sats och bomben som gäller. Johan Dahl går all in på saker han gillar.

När det gäller Formel 1 fick hans fru och barn planera semestern efter schemat för F1-loppen. Här skulle inte missas en varvning. Vissa dagar var helt enkelt markerade i kalendern som dagar det ses på Formel 1 i huset Dahl. Och varken semester, bröllop eller begravning kunde ändra på det.

Ny passion
Men. Inget varar för evigt. Livet går vidare. Johan gillar fortfarande väldigt snabba bilar som åker runt, runt. Men, han har hittat en ny hobby nu. En ny passion. Poker.

Efter att ha varit med och filmat Bootcampen, och sett Robin Ylitalos coaching på nära håll, kände han att något lossnade. Johan Dahl åkte hem och började spela 0,5/1kr cashgame och billiga turneringar som om han inte var ämnad för något annat. Johan Dahl är en försiktig general. Om han går in med 100 kronor på ett cashgame är han mycket nöjd med att efter några timmar kliva med 107 kronor. Plus är plus!

Mobilen ringer.
– Tjena!
– Hallå Johan Daaahl (ja, jag gillar att uttala hela hans namn), hur känns det för ikväll nu då?
– Nja, jag har sovit dåligt inatt…

Efter många timmar nätpoker var det så dags för herr Dahl att för första gången i livet gå och spela poker på kasinot. Vi var i Stockholm för att filma in ett nytt avsnitt av Dybban flyttar in och vi kände att det var läge att ta klivet.

”Man vill ju kräkas”
Finskjortan var på, vi sa övertrevligt hej till vakterna, och gick in genom portarna. Hiss fyra våningar upp. Sätta oss i kö. Vi tog något att dricka och satte oss i en soffgrupp för att vänta in våra platser.
– Brrr, jag har fjärilar i magen, man vill ju kräkas, förklarar Johan Dahl och ser ut som om han sitter i väntsalen på ett sjukhus med vetskapen om att doktorn väntar med ett stolpiller på andra sidan dörren.
– Men vad är det värsta som kan hända? frågar jag.
– Att jag inte blir betraktad som en pokerspelare, konstaterar Dahl utan att dra på mungipan.
Vi går igenom lite taktik. Dahl har några frågor, som:
– Säg att jag får KK och sitter fyra platser efter knappen. Så höjer nån och sen någon annan. – – Ska jag bara gå all in då?
– Bra fråga, svarar jag…

Johan har seat på bord 3! ropade en röst i högtalarna.
Han tar sin rulle på tusen kronor och sätter sig på ett 10/10kr cashgamebord. Jag får plats på 25/25kr.

Efter 15 minuter går jag för att titta till honom så att han mår bra.
– Jag får ju inga bra kort! muttrar han och slår ut med armarna.
– Men det har ju bara gått en kvart! Det här är livepoker. Du måste ha tålamod.
– Jaja, men tålamod är det enda jag har, svarar han med ett lurigt leende.

Jag ber honom skicka SMS om hur spelet går och om han spelar några roliga händer. Efter en timma får jag det första messet. ”Back 30 spänn!”.

Har jag sagt att Johan Dahl är en försiktig general? Det här är mannen som satsar 20 kronor på att Barcelona ska vinna hemma mot Celta Vigo till 1,05. För plus är plus!

Själv jobbar jag lite bergochdalbana mot Stockholmsspelarna. Tappar ett inköp med AKs vs KK all in pre. Spelar på. Får ett SMS till av Dahl efter ytterligare någon timma. ”Back 110 kronor. Chansade med QJ i klöver. Ingen träff på floppen. Jag lade mig.”

Den högtidliga känslan
Jag pratar med min bordsgrannar om första gången vi spelade live. Alla vittnar om en brinnande nervositet. Själv minns jag hur händerna skakade okontrollerat när jag skulle stoppa marker innanför linjen och bordet spärrade sina blickar i mig som knivar. Jag minns att jag hade slips…Den där upprymda känslan kan jag sakna, och på något sätt avundas jag min fotograf. Att han får uppleva pokern som den är just nu, ny, spännande och högtidlig. Själv kommer jag aldrig få den känslan igen, den är borta, på gott och ont.

Efter sex timmars spel börjar det bli sent och jag funderar på om vi inte ska dra oss för att sova. Går och kollar till Dahl. Hans stack ser ut att vara lika stor som de senaste timmarna. Hur gör han? Det borde vara omöjligt att pendla mellan 800 och 1000 kronor i ett 10/10kr cashgame på CC i sex timmar. Det är en bedrift som borde få ett uthållighetspris och en kram.

Johan Dahl ler åt mig. Han vill inte gå hem än. Han ser ut som om han hamnat i himmelriket och precis ska välja sin blivande fru bland hundra oskulder.
– Snart kommer min hand! ropar han.

Ok, jag har inte hjärta att släpa i väg honom. Vi spelar ett tag till. Får AA på knappen som betalning och slår upp till 100. Gubben på big blind klickar till 200. Jag ökar priset och 4-betar till 500. Han stoppar in hela stapeln. En får tacka. Syn.

Brädan rinner ut 4TJK3. Gubben har AQ. Jahapp!

Försiktiga generalen stämplar ut
Efter ytterligare en timma växlar jag ut. Går bort till Johan Dahl som sitter med rak rygg och händerna i knät som på sin först skoldag. Han har fortfarande en orörd stapel.
– Nu går vi Dahl!
– Ok, sista handen bara!
Jag står bakom och ser när han viker upp KJ i klöver. Dahl limpar en tia. Det blir uppslag till 80 och tre syn. Dahl synar. Floppen är mäktiga JT5 med två klöver. Jag tänker: Nu Dahl, nu kommer skatteåterbäringen!”.

Dahl checkar. Det blir rundcehck. Turn är ett andra hjärter. Dahl checkar igen. Min hjärna snurrar på högvarv: ”Nej, neeej Dahl! Beeeta!” En snubbe betar. En annan går all in. Det kommer tillbaka till Dahl som börjar steka. ”Syyyna Dahl, sssssyyyyyyna!” Dahl tänker. Och tänker. Och synar sig all in. Jag pustar ut.

River kommer hjärter sju. Och Dahl torskar mot en låg hjärterfärg. I sista handen är markerna plötsligt borta. Den försiktiga generalen har utkämpat sitt sista slag. För ikväll.

– Var det kul? frågar jag.
Johan Dahl ser upprymt på mig.
– Ja, jag är inte mätt. Jag vill tillbaka! Jag ska tillbaka!

– Ja, synd du inte beta flopp där i sista handen då hade du vunnit potten.
– Ja, men hur gick det för dig då?
– Back 5k.
– Ok, då var jag ju ändå bäst ikväll.
– Det är sant. Alldeles sant.

För Johan Dahl är plus alltid plus. Men ibland är även minus plus. Vi går ut från kasinot lite fattigare. Men jag ser i min väns ögon att han känner sig rikare än på länge.

/ dybban

Stjärnorna

När stjärnorna står på ett speciellt sätt på himlen så händer det. Då får man önska sig något. Och det kommer att slå in.

Jag längtade länge upp mot norr och Sundsvall. Där spelades en av CC:s grand slam-turneringar i helgen. Den enda jag aldrig spelat. Men hundramila-resan blev aldrig av. Istället siktade jag in mig på Superweekend på kasinot här hemma i Göteborg. 3300 kronor. Eventet fick lapp på luckan och kölista. Jag kände ett bra sug i magen när jag satte mig för att spela.

Men det var nog bara något jag hade käkat för allt gick käpprätt åt fanders. Efter några timmar, med 35k i stacken (30k start) och blinds 250/500+50 ante, höjde jag med AKo. Floppade A78 och fick av någon anledning in 70bb mot T9o på floppen.
– Har jag kommit hit så måste jag ju spela, sa motståndaren innan han synade av ett massivt överställ.
Det blev aldrig ens spännande med turn 6.

Klassiskt cashgame
Natten var fortfarande ung och jag hade mycket poker i mig så det enda rätta var att ta revansch vid cashgameborden. Så jag köpte in för 10k på ett 25/25kr Texas. Där satt det gubbar som inte var rädda för att stoppa pengar i potten. Det skulle komma att bli ett av de mer klassiska cashgame jag någonsin spelat. Ett sånt där man ibland är tvungen att glömma allt man lärt sig och bara spela situationen och den unika känsla, ett par pokerspelare emellan, som uppstått.

Där satt OZZIEMAN på bluffhumör, Pröffs-Johan som precis klonkat en stor summa på någon tour ute i Europa, Glad-Mange som alltid ler från öra till öra, och ytterligare en bunt intressanta personligheter. Det blev ett högljutt och pratglatt bord, men nu skulle korten tala!

Efter något varv börjar det hetta till. Jag straddlar till 50. Mannen till vänster höjer mörkt till 100. (Ett spel som inte bör testas hemma utan övervakning och stort säkerhetspådrag.) Han får givetvis 2-3 syn och Pröffs-Johan slår om till 400 på knappen, som sig bör. Fold till mig som kikar ner på korten. Två små prinsar tittar tillbaka och jag vill bjuda knektarna på en riktig resa genom att slå om till 1400. Alla lägger sig till Johan som synar snabbt. Vi har båda över 10k i stacken och en liten historia av stora konstiga potter bakom oss.

Att floppa toppset
Jag förstår att stjärnorna står på ett speciellt sätt på himlen ikväll när floppen landar J63 regnbåge. C-betar 1400. Pröffs-Johan är inte alla sugen på att lägga sig. Syn. Turn 5. Jag checkar, Johan betar 2800. Jag ställer. Johan är fortfarande inte sugen på att lägga sig. Till sist hittar han allin-synen. Jag visar mina prinsar och han säger att han drar dött. Att begära mer av en pokerhand går inte. Jag ska aldrig mer klaga på otur!

Jag svävar ikväll. Jag känner det. Det sluggas vilt på bordet. Som ett sjöslag. Jag följer varje hand med stora ögon när staplar av marker byter ägare och nya köps in.

Med 67 ruter synar jag 300kr på knappen. Vi är sex spelare. Floppen kommer QJ5 med två ruter. Det checkas runt till mig som väljer att vara lite tricky och checka mitt färgdrag. Och på såna här bord bör man ibland tacka ja till ett gratis kort då de ofta kostar både svett och tårar.

Turn är magiska ruter 8. Jag får färg och öppet straight flush-drag. Bingo! En av de mer solida spelarna betar ut drygt en lax iförd vit skjorta under prydlig tröja. Fold till glad-Mange, som slår om till 3k. Vad händer? Glad-Mange har varit stabiliteten själv under kvällen, så jag är uppe mot de enda två vid bordet som inte visat upp något bluffigt. Men lägga färg och straight flush-drag gör jag inte ens under pistolhot. Jag kallsynar. Vitskjortan synar också. Turn ett svart ess. Check av vitskjortan och Mange dunkar ut 7k med ett leende som bara en mor kan älska.

Det skiljer agnarna från vetet
Det är det här som skiljer proffs från amatörer, tänker jag. Att kunna vika en fin hand när man uppenbart är uppe mot stål. Med en prydlig tröja bakom, som mycket väl kan ha slowspelat nöt, så känns det iskallt att göra något annat än att folda. Det är ett tufft jobb att lägga färg, men någon måste göra det.
– Fold, kvider jag fram.
Den vita skjortan steker någon minut och viker han med. Glad-Manges leende sträcker sig nu ända bak i nacken när han slänger fram 67o för missat öppet stegdrag.

Något går sönder inom mig. Men som en klok man sa en gång: ”Om man aldrig lägger bäst hand så synar du för ofta.” Å andra sidan kanske jag kunnat passa på att lägga bäst hand i en något mindre pott…

Jag svävade inte längre. Hade stjärnorna fallit? Borde jag ha spelat annorlunda? Nej, äras den som äras bör. Glad-Mange spelade som granit och betalades i guld. Han var värd potten.

Snart ligger korten i luften igen. Och jag bluffar bort 7k till vitskjortan när jag 3-betar med 85s och skjuter alla gator på QJ597. Han blixtsynar mig på river med AQ. Ja, ja. Man sätter någon på en hand och tror han kan hjältefolda. För vad ska jag ha? När det lyckas är man bäst. När det misslyckas är man sämst. Och nu var jag sämst.

Nya tag! Natten var fortfarande ung. Jag repar mod. Börjar vinna potter igen. Bygger torn. Det skrattas, tuggas, ja till och med skriks lite emellanåt. Det är ett bra bord. Trevligt bord. Sådana bord som är värda mer än antika silverskålar.

När stjärnorna står rätt
Så hittar jag 77. Det höjs från tidig position. Glad-Mange synar på cut off. Jag synar i lilla blind. Klättermus, denna unga vältränade man med ett käkben att dö för, slår om till 600. Glad-Mange ser förtjust ut som han alltid gör och synar. Jag synar också.

Ibland när stjärnorna står på ett speciellt sätt på himlen så händer det. Då får man önska sig något. Och det slår in. Så nu gjorde jag min önskan.

Flopp 776. Jag hade blivit bönhörd och var för en enda pokerhand helt odödlig. Check. Klättermusen betar ut 700. Glad-Mange synar snabbt. Jag synar. Turn 3. Check till Mange som betar ut 3,5k i position. Jag synar och Klättermus lägger sig. På river får vi in allt vi har. Potten hamnar på nästan 30k. Det visar sig att stjärnorna inte nöjde sig med att floppa mig ett fyrtal. De gav Glad-Mange kåk på turn med hans 33.

Utdragningen i turneringen kändes som en stilla, behaglig bris mot kinden nu. Jag var i pokerhimlen. Och jag skulle aldrig mer klaga på otur!

Varför A6o?!
Pröffs-Johan har tagit nya tag och byggt stack igen. Han höjer upp i tidig postion. Han får ett par syn och Glad-Mange stoppar in sina sista 1,8k. Jag kikar ner på A6o och känner mig oövervinnlig. Jag får för mig att isolera Mange, som kan ha vad som helst, och ta hem de döda pengarna i potten. Slår om till 4k. Nog för att det är ett synfriskt bord, men jag blir ändå förvånad över att Johan kallsynar. Potten är på över 10k. Och jag sitter med A6o ur positon. Vad har jag gjort??!!!

Floppen kommer 973 regnbåge. Här måste jag hugga. Betar 3,2k. Pröffs-Johan tänker inte länge innan han slår om till 7k. Han har 13-14k bakom. Jag täcker honom. Det ligger nu över 20k i potten. Varför sätter jag mig i såna här situationer? Vad gör jag här med A6o? Vik är givetvis ett svar som bör ligga nära till hands. Det är bara att ta förlusten. Å andra sidan. Vad ska han ha? Ett set hade han nog bara synat med. 2-par är ju uteslutet då han synade 4k preflopp. Min read på hur han synade pre innebär att han inte har ett högt par och han hade sannolikt slagit om preflopp då och inte nu. Och med ett mellanpar bör han kunna hitta vik då jag ”alltid” har honom slagen.

Jag kan reppa ruggigt starka händer. Och det finns ju inte att jag bluffar här, inte ens en dåre skulle göra det. Som en brinnande buske i öknen så blir allt klart för mig. Har man gett sig in i leken får man leka den. Jag går all in. Pröffs-Johan börjar gny lite och lägger sig hyfsat snabbt.

Min första (och sista?) puss
Jag får vika upp min hand då Glad-Mange och jag nu är all in. Han har K9 och vinner sidopotten. Glad-Mange blir nu väldigt glad, till och med i Glad-Mange-mått mätt. Och jag får en puss på munnen! Den första jag någonsin fått vid ett pokerbord. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag hoppades att det även skulle bli den sista…

Natten led mot morgon. Kasinot var på väg att stänga. Och jag räknade ihop min markerstapel på 56k.

På väg hem tog jag en ordentlig titt upp mot himlen. Snart skulle stjärnorna försvinna i ljuset. Innan dess ville jag memorera varenda en av dem. Komma ihåg deras placeringar. För nästa gång de står på samma speciella sätt kommer jag vara tillbaka vid ett pokerbord och önska mig något…

/ dybban

Den där POY-finalen…

Strukturen var den bästa i historien. Och jag startade med fler marker än någonsin, topp 7. Prispengarna var så bra som man kan tänka sig för en frirulle. Nästan 250 lax i förstapris och över 700 000 kronor i prispotten. Vi var 100 spelare som skulle slåss om rikedomen. Jag hade redan planerat att köpa en Volvo xc60 för prispengarna…

Jag tror jag har spelat POY-finalen varje år den har funnits. Jag har hamnat utanför pengarna lika många gånger. POY-finalen för mig är som ”den där jävla Champions” för Zlatan. Det finns ingen turnering med mer värde under året. Och det finns ingen turnering som känns lika omöjlig att vinna.

Snålblåst med KJ
I år var inget undantag. Det var kallt och snålblåst som på Packhuskajen i januari. Efter några timmar, med 25bb på blinds 125/250, kände jag mig tvingad att syna av 10bb när knappen ställde och jag var big blind. Jag hade KJ. Han 89. En åtta kom direkt i dörren och jag var aldrig nära. Efter lite foldande hade jag snart bara 10bb själv. Vi var drygt 30 spelare kvar. Tio skulle få pengar. Några skulle bli rika.

Jag kikade ner på 99. Min bästa hand för turneringen. I mittposition stoppade jag in och bad om en uppdubbling. Fold till big blind som synade med Q6. Jag satte händerna för skärmen som ett litet barn. Smög upp korten från vänster för att göra det spännande. Det blev ungefär lika upphetsande och förutsägbart som Kalle Anka på julafton då första kortet var en dam. På turn kom en dam till. Och river? Ja, inte var det en nia i alla fall. Jag var el busto. Död. Förintad. ”Den där jävla Champions…”

”Är du dum i huvudet?”
Tomheten när man åker ur en turnering man bryr sig om. Ibland rör jag inte en min, tar en klunk Celcius, och stirrar rakt in i skärmen i flera minuter som en sinnessjuk människa. Ibland blir jag arg och slår mig själv i pannan. Det gör ont och frugan brukar fråga om jag är dum i huvudet? Det är en retorisk fråga som jag inte behöver svara på. Man känner sig inte som Einstein när man slår sig själv i skallen, det kan jag lova. Så ni behöver inte testa…

Inget slår dock när jag för några år sedan fick in alla mina marker med TT mot 55 på ett stort finalbord. Jag floppade en tia och min motståndare drog dött då det inte fanns några runnerstegar eller färger han kunde få. Turn 5. River 5. Det var den värsta utdragning jag varit med om i karriären. Jag tänkte bara jonglera iväg musen, men den gled fel i handsvetten och flög in i skärmen så att den sprack och slocknade för evigt. Det var faktiskt dummare än att slå sig själv i huvudet för jag hade flera turneringar igång som nu var rätt krångliga att spela i konstant svärta. Det var en annorlunda och mycket svårspelad form av mörkpoker…så, testa inte det heller. Se det som att jag gjort era misstag åt er.

Han borde deporteras
”ArePopke” vann POY-finalen och kan köpa 20 mopeder. Förra året kom han trea. Det är orimligt. När jag gjorde min intervju-serie ”Bakom nicket” så svarade nästan samtliga personer att just ”ArePopke” var deras värsta motståndare i turneringarna på Svenska Spel. Han är omöjlig och borde deporteras till någon obskyr utländsk sajt på Gibraltar. Men jag är givetvis glad för hans skull. Det är en varm och fin människa.

Jag minns första gången jag träffade ynglingen. Det var vid ett 25/25kr cashgamebord på CC. Han höjde i mittposition. Jag hittade KK på knappen, som en skänk från ovan, och slog om. ”ArePopke” synade. Floppen var T-hög. Jag betade. Han synade. Turn var blank. Jag betade igen. Popke ställde in sina sista 4-5k. Jag synade snabbt. Minipåven visade AA. Jag kände ingen värme då.

Poker är ett enkelt spel. Man foldar, raisar, bluffar och värdebettar under ett antal timmar. Och till sist vinner alltid ”ArePopke”…

Om jag inte får låna en moped så är det bara för mig att fortsätta ta bussen…

/ dybban

Lite skit rensar magen

Han stoppar pekfingret i munnen och suger på det som om han spelade in en sensuell scen i kultfilmen Zingo. Jag är nära att ta en paus för att fråga kasinopersonalen om det finns någon gäst-dusch som jag kan ställa mig under, så att jag kan tvåla in mitt psyke och bli ren igen.

Att ha bacillskräck som pokerspelare är tufft.

Jag har tagit mig till CC för att spela 1k rebuy. Lite sen till föreställningen hittar jag 99 i första handen och 3-betar all in med mina 3k (30bb). Inte helt oväntat får jag fyra syn. 88, AK, JTs och 93s. Respekt!

Floppen AKQ är lagom upphetsande för egen del då JT floppar nöt och jag drar så nära döden man kan göra. Turn en knekt.
– Ge oss en tia! skriker vi som ligger under.
River kommer med en tia som ett rekommenderat brev på posten. Splitt! Och så säger de att nätet är riggat. Kom igen efter att ha spelat några år live…

Rebuyperioden erbjuder inte så mycket gala och glam för egen del. Torskar en all in med AQ mot 65s. Slutar med 12k efter addon och annat nödvändigt. Paus.

Paus innebär toalettbesök och handtvätt. Under live-sessioner ser jag mina händer som två läckande kärnkraftverk som bör isoleras från allt utom de nödvändiga markerna. Att se motspelare peta sig i munnen eller ens pilla sig i ansiktet är lika främmande för mig som att se när långhalskvinnorna i norra Thailand går runt med sina blytunga halsringar som formar ett giraffliknande utseende.

Jag öppnar toalettdörren med armbågen. En teknik jag övat upp till perfektion under många års träning. Tvättar bort pokermarksbajs från händerna. Tar handsprit. Öppnar dörren med en pappershandduk. Handtag till offentliga toaletter är det vidrigaste som finns. De som tar i dem på väg ut kan lika gärna tvätta händerna i toaletten.

Men man ska väl vara glad om folk faktiskt tvättar händerna. Jag har gjort många egna studier på kasinon runt om i världen och kommit fram till att det är ungefär lika många procent som inte tvättar händerna efter toabesök som röstar SD i Sverige. Ja, no further jämförelser mellan dessa populära företeelser. Värst är det i Vegas. Varannan man går förbi tvål och vatten. Men ta i hand när de hälsar är de sugna på. Tack, men vill du att jag ska hålla åt dig när du pinkar också?

Tillbaka till borden. Nu gäller det. Vinner en liten markerstapel som är människovarm och kletig efter att min motståndare kramat den hårt och länge i näven. Jag drömmer om en swimmingpool med handsprit.

Får inga lägen eller kort att jobba med. Och några spelare på mitt bord tror att de spelar finalbord i WSOP, så de tar 3-4 minuter på sig i varje beslut. Då tid är pengar i poker så kliar det i kroppen varje gång folk tänker över en uppenbar fold. Jag brukar försöka ta mig in i deras huvuden och följa deras tankar. ”Ska jag syna? Inte syna? Syna? Inte syna? Singla slant? What would Phil Ivey do? Jag har ju 5-högt färgdrag. Det kan komma. Tänk om det kommer? Synar jag inte kommer jag aldrig få veta om det kommer? Kan jag leva med det? Vad var det jag åt till lunch nu igen? Det var verkligen gott. Måste komma ihåg att fråga Bengan om receptet…öh…just det…syn eller fold? Jag har ju 5-högt färgdrag. Det är en river kvar. Det kan komma. Men jag måste syna all in…jag vet inte alltså. Det kan ju komma…”

Får byta bord och får platsen två seat till höger om glödheta pokerpropröffset, ungtuppen och Grännas stolthet, Jerry Ödeen.

Med blinds 500/1000 närmar vi oss finalbord. Jag har bara 10bb kvar efter att ha ägnat en timma åt att se på när folk tänker. Tittar ner i Q9s och går all in från tidig position, 7-handat. Rundfold. Viktigt. Varje big blind känns som en droppe livselixir. Så händer det. Det man aldrig tröttnar på. Viker upp ett ess och smyger upp det andra kortet. Det finns inga vackrare former än toppen på ytterligare ett ess. Det slår alla konstverk i världen. Två ess, sida vid sida. Jag blir varm av lycka. 12 bb UTG. Någon kanske tänker limp? En annan minrasie för maximalt värde? Oh no. Allt eller inget. Då jag är short och precis varit all in så kommer jag få syn av ett brett spektra händer och det skulle se väldigt misstänktsamt ut för alla tänkande pokerspelare om jag gjorde något annat. All in.

Fold till big blind. Som kikar ner på sin hand och lyser upp som en fotogenlampa.
– Sorry Dybban, säger han och stoppar in sina marker.
– Det är lugnt, jag förlåter dig, svarar jag och lägger upp mina rymdraketer.
Han ser lite överrumplad ut och visar KK. Flopp 39T med två ruter. Min motståndare har ruter kung.
– Ge mig ett svart kort, säger jag.
Dealern svarar med att dunka upp en klöver kung och ser på mig som om jag bad om det.
– Det var faktiskt ett svart kort, konstaterar Jerry uppmuntrande.
River blank.

Jag skjuter över min stapel med potentiella vinterkräksjukemarker. Säger tack och lycka till. Nu kan de sitta här, hosta i händerna, och slicka på fingrarna bäst de vill. Vad är väl ett finalbord? Det kan ju vara alldeles dötrist och långtråkigt och…alldeles, alldeles underbart.

Hur äckliga de där pokermarkerna är så älskar jag dem och vill aldrig lämna dem ifrån mig.

”Lite skit rensar magen” brukade farfar säga. Jag tänker på det samtidigt som jag tar en rejäl dos rejkback i form av handsprit på väg ut.

Nu längtar jag till POY-finalen på söndag med över 700k i potten. Vi är hundra spelare som är kvalificerade. Maskinen ”Kley” startar med mest chips då han vann den totala rankingen, men jag är med där uppe topp 10 och kommer ha fina förutsättningar. Och våra marker kommer vara lika fräscha som nyfallen snö. Det är mycket lättare att lida av bacillskräck på nätet…

/ dybban