Inlägg

”Jag hade varit väldigt besviken på en andraplats…”

De allra flesta pokerspelare får aldrig uppleva ett finalbord i Poker-SM Main Event. Några få tar sig förmånen att en gång i livet få fingra på känslan att vara en del av de sista tio. ”C.Darwin” nöjde sig inte med det. Efter andraplatsen 2011 fanns det bara ett sätt att förbättra sig – vinna.

Den svenska pokereliten skräder inte orden när hans namn kommer på tal.
– Han är den bästa i världen just nu, konstaterade Robin Ylitalo när vi kommenterade finalbordet.
”C.Darwin” skrattar till när jag berättar det.
– Jag vet att Robin brukar krydda upp det där ibland, men det är kul att höra. Det är det man strävar efter. Visst spelar man för pengarna och vinnarskallen, men det finns ju också ett visst bekräftelsebehov som ska fyllas.
– Men det finns hur många bra spelare som helst och det är omöjligt att säga vem som är bäst. Så man får ta det med en nypa salt.

Stockholmaren utstrålar självsäkerhet och ödmjukhet på samma gång. Trots sin relativa ungdom så låter han mogen och vältalig. Den ständiga svenska tyngden på axlarna, att inte framhäva sig, kompletteras av vetskapen om att han är riktigt bra på det han gör. Och det kan backas upp med otroliga resultat och prispengar de senaste åren. I tolv veckor har ”C.Darwin” varit rankad som den bästa turneringsspelaren i världen online. Det är svårt att snacka bort.

2107 spelare kom till start i årets Main Event. Om Svenska Spel hade satt upp vinnarodds på spelarna så hade ”C.Darwin” antagligen varit den spelaren med lägst odds.

Hur ser man på Poker-SM Main Event som pokerproffs? 
– Den är väldigt kul. Jag såg fram emot den. Det är en av årets höjdpunkter. Med det inköpet är det nog den turneringen som har störst värde under året. Det är många spelare som inte är vana att spela för den sortens inköp. Så jag vet att om man lyckas få stack i början så finns det goda chanser att gå riktigt långt.

Men det höll på att ta slut snabbt. ”C.Darwin” tappade i början halva sin stack samtidigt som han satt mitt i söndagsgrinden med skärmen fullsmockad med andra bord. Men så fick han igenom ett par potter och satt plötsligt på en stack som täckte resten av bordet.
– Då kändes det som att det skulle mycket till för att jag skulle tappa det här. Efter dag 1 var jag med i toppen och då kändes det som jag skulle ha bra chans. Givetvis fanns det en del riktigt duktiga spelare kvar, men generellt var fältet ganska soft. Det är ganska högt inköp för många som spelar så kommer man nära bubblan och djupare så kan man sätta press utan att få så mycket motstånd, berättar Darwin.

Du är van vid stora fält och stora turneringar online, på vilket sätt drar du nytta av din rutin? 
– Jag känner vilka spots som är värda att ta. Och i vilka lägen folk kommer att vika ner sig. Det finns vissa lägen när folk aldrig kommer syna en all in på river. Har man spelat tusen såna här turneringar är det naturligt att man får den känslan.

Dag 2 fick ”C.Darwin” in det på turn, med drag, i en jättepott. Han träffade river och satt plötligt på en topp-5 stack. Det var lite av ett avgörande läge för den blivande mästaren.
– Det var en jätteviktig pott. Efter det kunde jag göra vad jag ville på bubblan och sedan flöt det på rakt upp utan missöden fram till finalbordet.

In på finalbordet kom ”C.Darwin” som klar chipleader med 6,2 miljoner i marker. Över 2,5 miljoner före tvåan Anton Wigg. 2011 var han shortstack inför finalbordet och nöjd med en andraplats. Nu var läget helt annorlunda. Nu fanns det inget annat än vinst framför ögonen.
– Jag hade ganska höga förväntningar på mig själv, det ska jag inte sticka under stolen med. Inte för att misscredda de andra spelarna men jag hade varit väldigt besviken över en andraplats.

Och taktiken stod klar.
– Jag förväntade mig att jag skulle få köra bra i början och att folk skulle vänta på att några skulle busta så de kunde få klättra några pengaplaceringar. Tyvärr åkte det ut spelare rätt snabb, vilket tog bort lite av det momentet. Det hade egentligen varit bättre för mig om det varit tio spelare kvar längre.
Men att folk åkte ut får Darwin ta på sig helt själv. Det var nämligen han som slog ut dem.
– Det sprang ut rätt bra för mig. Jag fick in det med underpar två gånger och drog ut mindre stackar.

Det låter nästan som att han har lite dåligt samvete för det inträffade.
– Det måste ha känts rätt hopplöst för de andra spelarna när de väntade in bra händer och blev utdragna. Det är inget att skratta åt för de förlorade givetvis stora pengar på att torska en 5-procentare på river. Förhoppningsvis hade de lite flyt på vägen fram till finalbordet så att det inte känns allt för bittert.

I övrigt var spelet på finalbordet avvaktande. Jag och Ylitalo slet vårt hår i kommenteringen över att ingen vågade eller ville skjuta flera gator. Det var oftast minst en check innan river för pottkontroll.
– Det passade mig bra. Det hade varit sämre för mig om alla hade krigat preflopp och jag hade fått stoppa in det marginellt.

Nu kunde ”C.Darwin” göra det han gör bäst. Öppna massor med potter och spela ut motspelarna efter floppen utan några större risker. Helt väntat gled han in i Heads Up som klar ledare. Där väntade dock en riktigt tuff motståndare – Anton ”A.Wigg” Wigg, en av svensk pokers mest meriterade spelare det senaste decenniet.

Det höll på att sluta i misär. Wigg fick snabbt momentum, och vann i stort sett varje hand under en period. Plötsligt hade matchen vänt och Darwin var nere på bara 20 big blinds.
– Då var jag ganska uppgiven. Jag hade gjort 3-4 syner på river som alla var fel och jag kände att jag spelade dåligt. Men sen vände det igen. Jag fick en kortrusch och hade bäst hand typ 30 händer i rad.

Med ett litet markerövertag för ”C.Darwin” kom så den avgörande handen. Och vilket avgörande det blev.

På turn checkraisade Darwin sin T7 i klöver på brädan TJ29, med alla kort i klöver förutom tian. Wigg synade. På river landade ett fjärde klöver, åttan.
– Känslan först var att spy rakt ut. Det var inte bra att det kom ett fjärde klöver som förstörde min färg. Sen såg jag att det stod något där nere. Färgstege…
Darwin checkade sin nöthand.
– Som handen var spelad var det stor chans att Wigg skulle ha klöver ess. Och om han inte skulle ha det fick jag hoppas att han skulle bluffa, förklarar ”C.Darwin”.

Mycket riktigt satt Wigg på klöveresset, vilket gav honom en esshög färg. Wigg betade ut halva sin stack.
– Jag hade haft lite problem med nätet och hade ingen tidsbank så jag väntade inte riktigt så länge som jag hade velat utan var ganska snabb med att stoppa in det. Och han synade av som han bör. Det var en riktigt sjuk hand, jag har aldrig vunnit en turnering med straight flush förut….

SM-titeln var säkrad och 961 424 kronor i prispengar med den.

Hur ser du på titeln kontra pengarna?
– Titeln är kul, det är härligt att få vara bäst på något och det blir lite uppmärksamhet och snack. Sen är inte jag den som älskar att ha den formen av uppmärksamhet. Men kombinationen titeln och pengarna är mycket fin.

Men några större utsvävningar kommer ”C.Darwin” inte att kosta på sig i och med storvinsten.
– Vissa av spelarna jag känner skulle gå loss rejält i prylbutiken, men jag försöker vara lite mer resonlig när det gäller sånt. Jag är ingen prylgalning på det sättet. Men en fin lunch eller middag försöker jag unna mig. Men det blir inga förändringar i planerna i övrigt.

Det kanske blir någon trevlig överraskning till några nära och kära i jul? 
– Om jag är Sveriges bästa pokerspelare så jag Sveriges sämsta julklappsköpare. Men jag ska verkligen försöka…

Det känns rätt skönt att veta att man inte kan vara bäst på allt. Inte ens ”C.Darwin”. Även om han kanske har lite lättare att leva med det än oss andra, icke genier, till pokerspelare…

Till sist, ett stort, välförtjänt grattis till vår nya svenska mästare i poker!

/ dybban

22 år senare

Jag var elva år när jag smashade in matchbollen i den där fullsatta gympahallen i Filipstad. Plötsligt var jag skolmästare i pingis och min klass sprang fram och kastade upp mig mot de romerska ringarna som om jag vunnit OS-guld. Jag kommer aldrig glömma känslan av att hänga i luften med en guldmedalj runt halsen.

Veckan efter var jag kung. De snyggaste tjejerna på skolan log åt mig i korridorerna och jag blev vald först på rasten när vi skulle spela landbandy. Jag såg för mitt inre ett framtida liv som vinnare.

22 år senare inser jag att det inte blev så. Jag fick aldrig uppleva den där vinnarkänslan igen.

Visst har jag vunnit fotbollscuper. Men man får inte samma narcissistiska känsla av att vinna med ett lag. Och visst har jag vunnit pokerturneringar. Men inga titlar. Inga pokaler att lyfta.

Det gör ont att min gamla självbild som vinnare inte kan backas upp. Det blir lätt patetiskt att hänvisa till en händelse i mellanstadiet.

Andra plats i Spring Poker Week. Tredje plats i Sunday Million. Finalbord i Nordic Masters. Inte ens när jag faktiskt vann ett sidoevent i EMOP för ett gäng år sedan fick jag vinna. Då delade jag vinsten och förlorade lotten att stå som officiell etta.

De flesta pokerspelare räknar pengarna högre än titlarna, men det har gått så långt att jag skulle kunna offra en hel del cash för en titel. (Nä, inte WSOP Main Event-cash, men en hel del.)

Nu startar Poker-SM Online. Jag har spelat detta SM i alla år, utan att ta mig till ett enda finalbord. Jag blir mer och mer frustrerad för varje år. Det är som förgjort. Som förra årets SM Main där jag åkte på set mot set två gånger!

Men i år ska det ske. Jag har nio chanser på mig att ta en titel. För första gången ska jag ägna några dagar åt att faktiskt plugga alla de där obskyra spelen som jag bara brukar spela just en gång per år.

Fixed ”Tröklimit”. Fyrkortsbingo högt och lågt. Cowboypoker. 7-korts stötpoker! Jag måste bli bättre på de här grejerna. Inte minst i år då jag utmanat Robin Ylitalo att jag ska vinna mer pengar än honom totalt i SM. Och jag kan inte med förnedringen att torska våra lastlonger-bets och tvingas putsa hans jädra fyratusenkronorsskor eller agera butler-hund för en dag. (Läs mer om vår SM-resa i Rivalbloggen.)

På söndag drar SM igång med det första eventet, Texas 5-manna.

Jag siktar högt. Upp mot de romerska ringarna.

/ dybban

 

We want you!

Man har ju några grundvänner, som varit med i vått och torrt sen urminnes tider. Och som man vet kommer att få hänga kvar tills man blir en jordgubbe. Men de går att räkna på ena handens fingrar.

33 år gammal känns det som att jag aldrig mer kommer att träffa en ny kompis. Inte utanför pokerborden. Men, det räcker. Jag har fått fler vänner genom pokern än jag hade kunnat få någon annanstans.

För några år sedan hade jag en poker-podcast men Mattias. Han är en av alla de fantastiska personligheter som jag träffat genom pokern. Vissa människor går direkt in i hjärtat. Du vet redan under första handslaget att personen är något att hålla kvar i.

Om jag lärt mig något under livet gång så är det att hålla kvar i människor som lyfter dig. Släppa dem som sänker dig. Umgås man med positiva människor så smittar det av sig.

Mattias är som Gunde Svan, ingenting är omöjligt. Om jag känner mig feg, lat och oinspirerad så räcker det att ringa Mattias. Då får man en avhyvling så luggen står, samt ett brandtal om att jag kan lyckas med allt jag vill och tar mig för. Att vi bara lever en gång. Så lev! Våga! Njut!

Och att det är helt ok att misslyckas. För den som aldrig misslyckas gör antagligen ingenting.

Själv har han misslyckats och gjort bort sig många gånger. Och blivit mångmiljonär på vägen.

Är det något jag vill föra vidare till min son så är det den inställningen. Spänn bågen! Annars är chansen att träffa bulls eye noll procent.

Förra året satte vi ihop ett gäng olika personligheter och körde i väg dem till Fårö för en veckas Bootcamp. De skulle träna inför Poker-SM. Jag märkte direkt att det var en väldigt speciell grupp. Den hade just det där positiva ljuset över sig. Det man vill leva i. Förutom vänner för livet kom snart resultaten.

Det blev en ruggig utdelning för våra Bootcampdeltagare. Magnus Pettersson tog hem en SM-titel i 5-manna och drygt 120k. Per ”Monopol” Andersson vann Main Event i Christmas Poker Week för nära 300k. Och Julia kom tvåa i Söndagssteken med nästan 35k i prispengar. De tog alla hem sina största pokervinster i livet.

Jag tror inte att de blev överdrivet mycket bättre pokerspelare av en veckas träningsläger. Jag tror inte det var det som var nyckeln. Jag tror det var något annat. Det där positiva ljuset. Att de började tro på sig själva. Det är något som är mer värt än optimal pokerteori. För det smittar av sig på livet i stort.

Nu är det dags igen. Vi ska ha en ny Bootcamp som spelas in i höst. Om ni vill vara med om något som inte går att köpas för pengar. Om ni vill få chansen att utvecklas som pokerspelare med en av Sveriges bästa pokerspelare vid er sida. Om ni vill träffa vänner för livet. Spänn bågen och sök HÄR! We want you!

Själv ska jag precis sätta mig i en bil och köra söderut för att spela Malmö Open. Efter några månader med mindre livepoker än vanligt så känner jag mig lite ringrostig. Men jag har mitt hemliga vapen Mattias med mig. När han finns där så vet jag att ingenting är omöjligt.

Har ni en sådan vän? Släpp den aldrig!

/ dybban

Bootcamp 2015

Att landstiga på Fårö, Gotland, är som att upptäcka en helt ny världsdel. Ängarna, raukarna, havet, stillheten, djuren. Det karga och det vackra, det döda och det levande, kombinationen slår allt annat i Sverige. Jag förstår nu varför Bergman valde att bosätta sig där.

Och duger det åt Bergman, så funkar det åt oss. Det kändes som en perfekt plats att anlägga Bootcamp 2015 på. Vi fixade en gård på Fårö där sex deltagare, under en vecka, skulle drillas inför Poker-SM Online.

Flera hundra sökte, bara några få blev utvalda. Det blev en trollkarl, en småbarnsfarsa från Skara, en gravid vinnarskalle, en hiphop-legend, en supersäljare från hufvudstaden och ett pokerproffs.

Gudarna ska veta att jag var lite nervös för hur det skulle gå att para ihop sex pokerspelare, med skilda bakgrunder, från olika delar av Sverige. Människor kan ju vara lite knepiga ibland. Jag om någon vet. Jag är knepig själv.

Stek och divalater?
Skulle Stockholmssäljaren vara alltför stekig? Den gravida hög på hormoner? Pokerproffset lite divig? Småbarnsfarsan för trött? Hiphoparen egensinnig och kaxig? Trollkarlen galen?

Schemat var tufft. Jag var inte säker på om de skulle tycka att det var för tufft? Kanske hade deltagarna räknat med att bara få sitta framför en brasa, dricka varm choklad och spela nätpoker en vecka? Då hade de fel. Det här skulle bli något annat. Det här skulle göra ont. Det här skulle bli något de antagligen aldrig upplevt tidigare. Så som programledare fanns det, som sagt, flera anledningar att vara lite nervös. Jag har träffat pokerspelare som inte orkar skala en banan själva. Som aldrig vaknar innan lunch. Och tar taxi till mataffären, 400 meter bort.

“Allt-i-ett-paket”
Jag är av den åsikten att man kan lära sig poker på fler sätt än att plugga in ranger och träningsvideos. Det är en viktig del. Men om man inte är tillfreds med sig själv så spelar det ingen roll hur mycket pokerkunnande man har. Det finns både fysiska och mentala aspekter som många pokerspelare ofta glömmer att tänka på. Bootcamp 2015 var tänkt att bli ett ”allt-i-ett-paket”.

Om ni har sett trailern till programserien så får ni en liten försmak på vad som komma skall. Jag har aldrig haft så roligt under en inspelning som på den här gården på Fårö. Det beror framför allt på de underbara deltagarna. Det visade sig inte bara att alla hatade att förlora, de är även ett gäng människor som trots sina olikheter passade perfekt tillsammans. Som människor så ofta visar sig göra vid pokerborden. Där är alla olika, alla lika, genom sitt intresse för poker.

Med det sagt så kan jag garantera att det inte blir glada miner och tummarna uppåt hela programserien. Tvärtom kommer ni få se en grupp som kommer svettas, blöda och gråta tillsammans. Och framför allt göra allt för att slå varandra i varje tävlingsmoment.

Jag tror att Robin Ylitalo lyckats pränta in några taktiska drag framför datorn på de övriga. Får man tro Robin så fick han också med sig något.
– Det är ju grymt kul att lära ut poker. Man märker hur man får tänka till och faktiskt lära sig saker själv också.

Men framför allt hoppas jag att alla fått lära sig något om sig själva. Det man lär för livet kan man ofta applicera på pokern. Och tvärtom.

Premiär 28 oktober
Förhoppningsvis kan du också få en del nya insikter när det gäller poker, och livet i övrigt, under seriens gång. Det bästa av allt är att du kan ta del av allt den enkla vägen – utan svett , snålblåst och andnöd – direkt från soffan. Det finns några stycken som, likt Jesus, redan har offrat sig för dig…

Den 28 oktober är det premiär för Bootcamp 2015! Totalt blir det sex avsnitt som sänds under den närmsta SM-månaden.

Det kommer inte bli någon Bergman-film. Det blir mycket mer än så. I färg.

/ dybban