Tillbaka till Söndagssteken

Det är så långt, långt nu till 2007. Och det blir längre för varje dag.

Det var väl då någon gång som jag spelade Söndagssteken för första gången. Det var banne mig veckans höjdpunkt. Det kändes som jag levde lite hårdare när markerna åkte in i mitten där. Jag kunde folda sjuka händer för att jag så gärna ville leva lite till.

Mitt bäst minne var från 2010 när jag, i min sunkiga etta med blå köksluckor i Eksjö, kom tvåa en söndag för att sedan vinna veckan efter. Det var på den tiden prispotten var saftig som högrev och jag tog med mig Norrländskan på en färd i min nyköpta Mini Copper fucking turbo (som jag sedan fick veta var en tjejbil) och drog till Statoil i Nässjö för att fira stort på en mosbricka med extra allt.

I lördags fick jag åter 13 rätt på Stryktipset och jag började sakta fundera på om det var dags att sadla om till Stryktipsproffs på heltid. Inte göra ett skit söndag till torsdag, plugga två dagar och sen  luta sig tillbaka på lördagar och se plingen i rutan plinga åt rätt håll. Det är alltid så där när man vinner. Då är man kung. Tre månader senare, utan en större cash, är man inte lika kaxig. Det är faktiskt väldigt likt turneringspoker.

Men lördagen gjorde att jag kände mig het på söndagen. Så jag riktade in mig på en fullmatad söndagsgrind för första gången på länge. Volymen på nätet har varit allt annat än vad den en gång var det senaste året. Att få barn är som att vända på en pannkaka i luften utan motorik. Har lagt många pannkakor på golvet i mina dagar. (Inte att förväxla med pizzor.)

Mindre volym har så klart gett färre topplaceringar. Men nu skulle jag i alla fall ge det chansen. Söndagssteken reggades tidigt. Jag drogs tillbaka till gamla dagar. Spelet hade färre snedsteg än när en fin gammal dam gör håret på morgonen. Inte ett hårstrå åt fel håll.

När det närmade sig 20 pers kvar låg jag ok med utan att ha varit all in för hela stacken en enda gång eller för den delen fått något gratis. Hittade en rusch och rullade snart upp topp tre med femton kvar. Jag kände i hela kroppen att det var dags nu. Allt annat än en förstaplats skulle vara en besvikelse.

Klassiska nick som ”HoLe”, ”AidEss”, ”TILTATLOT_”, ”filhefor”, ”Lillkjelli” och ”eddd” fanns kvar. Till vänster om mig satt en ny gubbe som levde rövare i chatten och verkade ta alla chanser till att få in det. Hittade AK i tidig pos. Lillkjelle synade på knappen och en shortstackad ”FilAjvy” stoppade in allt. Jag ställde över och Kjelle folda. Upp mot 44. Floppade ett ess men brädan sprang ut med en stege för fyrorna, som gjorde att jag tappa från 130k till 80k. Men jag var inte orolig.

Nu skulle det spelas poker. AJ på knappen några händer senare. Slår upp och vår tjötiga vän skriver ”Let’s gamble” i chatten innan han stoppar in drygt 20bb effektivt från big blind. Jag snapsynar som Martin Jacobson på ett WSOP Main Event-finalbord och möter AT. AJ står och jag hittar upp till andraplats i chipcounten.

Jag bevakar min position. Tio kvar nu och det ska bara ut en snubbe till innan det är dags för finalbord. Då kommer kortruschen som jag väntat på. Hittar KK på lilla blind, men torskar mot AT i big blind. Ingen fara på taket. Har 2/3 av stacken kvar. Handen efter smeker rutan fram två toppiga ess. Me like som varm choklad en vinterkväll i Storuman. Jag klickar upp. Det foldas fram till ”AidEss” i big blind som steker lite innan han går all in rakt av. Han täcker mig precis. Jag synar ögonaböj och potten är värd en topplacering.

Som när ett barn ser fram emot att åka hela vägen från Vimmerby till Göteborg för att gå på Liseberg. Och därför är extra snäll, till och med hjälper till med disken och går och lägger sig i tid kvällen innan, utan gnäll. Vaknar till solsken och fågelkvitter för att noggrant packa sin lilla ryggsäck med saker som ”kan vara bra att ha under dagen”. Som alla mynt som samlats ihop på att panta pappas ölburkar. Så börjar färden i baksätet med Gyllene tider i bilstereon och hemmagjord svartvinbärssaft i en vattenflaska med sugrör.

Men så börjar motorn på den gamla Opeln ryka efter tre mil och pappa måste ringa en bärgningsbil, medan mamma suckar och säger:
– Jag är ledsen, men vi får åka till Liseberg en annan dag.

Den besvikelsen.

Ungefär så känns det när man blir tvåoutad på finalbordsbubblan. Kungen bara dunkas upp på flopp lika naturligt som att solen går upp på morgonen. Ingen mosbricka för mig.

Söndagsgrinden slutar med lillplus och två timmars sömn. Och så säger de att pokerspelare slipper måndagsångest…

Det är bara att fortsätta kämpa på med pannkakorna. En vacker dag landar de säkert rätt.

/ dybban

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *