Världens största lilla kung

När han snörar på sig sina svarta skinnbyxor är han banne mig kungen. Då kan han nästan gå på vatten. Jag vill att han ska leva i de där byxorna som ett andra skinn, för evigt.

Ibland fantiserar jag om hur människor har det på andra sidan. När de lämnar pokerbordet och går hem. När man tänker på det vet man bara hur de flesta är just där. Precis som de bara känner mig från vad jag gör och säger vid ett bord med en kortlek. Förutfattade meningar kan komma som ett brev på den ständigt försenade posten. Så under stunder av kortdödhet och tystnad fantiserar jag.

Men en del personer har jag fått veta en del om under de här åren. Som mannen med de svarta skinnbyxorna. Hur han döptes efter en av de största konstnärerna. Att han föddes någon helt annanstans.

Ärligt talat vet jag bara så mycket att jag kan fantisera ännu häftigare. Det gör det bara bättre.

Vinnie är en av de där människorna som jag träffar nästan varje gång jag kliver in i pokerrummet i Göteborg. Han är en av de minsta, säkert bara 1,65 i strumplästen. Men ändå en av de största, för han har det bredaste leendet i hela rummet.

Jag tror han är pensionär nu. Men kör ändå en del gig där han spelar musik ute på krogarna. Jag har aldrig varit på en spelning. Men jag ser framför mig hur han stampar takten i skinnbyxorna. Det känns som han har en jädra rytm i blodet. Som att musiken flyter i honom.

Men kanske gillar han ändå pokern lite mer? Vinnie spelar turneringar, cashgame, allt och hela tiden. Med sitt leende.

Han blir bara sur när det kostar för mycket att se en flopp med en A6s. Då skakar han på huvudet och ger ifrån sig ett minspel likt ett barn som inte får leka med sina transformers längre utan fått order att gå ”bums i säng!”.

Ibland när jag går förbi hans bord så får jag stå bakom och han visar upp sin hand i smyg för mig. Senast var det 43o. Vinnie höjde upp och fick syn av två spelare. Floppen landade AK7. Vinnie betade. De andra foldade. Jag klappade händerna så hårt att vakterna gav mig ta-det-lugnt-nu-grabben-annars-får-du-drickstopp-fast-vi-vet-att-du-inte-druckit-något-blicken. Vinnie skrattade så högt att det dånade.

Det finns bara en person som älskar att se denna man vinna pokerhänder mer än jag. Det är han själv.

Jag fantiserar om att han köper en ny gitarr för turneringsvinsterna. En sådan där liten en som man spelar jättesnabbt på. Kanske en svart hatt till det. Som en asiatisk Johnny Cash. Det skulle passa honom. Jag fantiserar om att han har ett helt rum där hemma med svarta hattar, skinnbyxor och små gitarrer. Det där rummet som frugan gärna vill städa upp i för det luktar lite unket av åratal av liveframträdandesvett. Men det får hon givetvis inte. För då skulle saker försvinna från sina rätta platser och det skulle kanske aldrig bli det samma.

Om jag någon gång känner mig nere eller stressad när jag kommer till kasinot så försvinner allt det negativa så fort han visar upp sin tandrad eller ge mig en dunk i ryggen. Han är balsam. Och jag kommer aldrig låta någon städa bort honom, för då skulle det aldrig bli det samma.

Jag fantiserar om att jag någon gång ska jag gå på en spelning. Hur vi alla kommer vara där. Piraten, Kalle-Gais, Jocke-Gais, Ledsna-Hunden, Sultanen, Fisk-Mackan, Doktorn, Arkitekten, Trollkarlen och Frans. Och när alla andra har druckit ur sin sista öl stannar vi kvar, tar fram en kortlek och drar en spader. Trots antalet gaisare så kommer vi ha det trevligt. Men det är ju bara fantasier, förstås.

På fredag åker jag till Malmö för att spela Malmö Open Main Event. Jag är brutalt sugen, så förvänta er en fläskig rapport nästa vecka. Kanske är Vinnie där i sitt andra skinn. Då kommer han banne mig vara kungen. Världens största lilla kung.

Det vore balsam.

/ dybban

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *